Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1866, sida 2

af kadaver, äro i milliarder förhanden. Ingen penna är i ständ att skildra det öfvergifna slagfältets förskräckliga utseende. Bland de döde har man ännu på tredje dagen framdragit sårade, och mer än en sådan har i sista ögonblicket genom ett sakta qvidande blifvit räddad från attlefvande begrafvas. Enär den härvarande, i djurisk känsloslöhet och okunnighet uppfostrade befolkningen bekymrar sig föga om de sårade, har på oss fallit omsorgen äfven om österrikarne, hvilkas antal fem gånger öfverstiger de våras. Österrikarne, som kämpat med utmärkt tapperhet, börja redan inse, att de ingenting förmå uträtta mot våra tändnålsgevär. En österrikisk militärtidning lemnar följande skizz af slaget vid Sadowa: , Utslaget har fallit, men tyvärr icke så som vi hade väntat. Jemte det öfverlägsna antalet synes fienden äfven haft förmåner af en bättre ledning. Vår position i slaget var icke ofördelaktig, såvidt man kan döma af de orters läge, vid hvilka man kämpade. Ryggen stödde sig mot fästningen Königsgrätz, der flera krigsbryggor förde öfver Elbe; centern stod i rät vinkel mot vägen från Pitakin till Königsgrätz vid Sadowa bakom Bistritzbäcken, med stödjepunkter i höjden vid Lippa och slottet Chlum; venstra flygeln sträckte sig nedåt bäcken öfver Nechanitz, sannolikt äfven korsande Chlumetzvägen, mot Bodmetzdammen, medan den högra, tillbakaböjd i en vinkel, synes hafva stödt sig mot Josephstadt. Ställningen hade i centern och på högra flygeln en kuperad terräng; men den venstra flygeln hade en mer öppen, som bättre passade sig för vårt talrika kavalleri. Höjden vid Lippa med slottet Chlum synes hafva varit ställningens starkaste punkt. Vägar förde i alla riktningar till vår ställning, men måste af regnvädret varit mycket uppblötta och mycket hindrat isynnerhet kavalleriets och artilleriets rörelser. En kanonad, som började kl. 8 om morgonen, inledde angreppet; men först vid middagstiden företogs detta på allvar på Gitschin-Königsgrätz-vägen. Örterna Sadowa och Lippa anföllos af fienden; striden räckte här till kl. half 2, men vi behöllo till sist dessa punkter. Framemot kl. 2 engagerade sig de förenade 8:de och 10:de armekårerna under general Gablens samt sachsarne i striden. Denna fortplantade sig längs Bistritzbäcken till Nechanitz. Efter kl. half 3 var fienden redan tillbakaslagen och retirerade mot Josephstadt och Königinhof, i hvilken riktning kanondundret hördes allt svagare. På denna sida synes 4:de (österrikiska) kåren hafva gifvit utslaget; dess befälhafvare generalen grefve Festitics bragtes med krossad fot från slagfältet. Efter kl. 3 tog striden likväl en annan vändning. Fiendens förra angrepp var enligt vår åsigt endast ett sken-anfall, för att draga våra hufvudkrafter till högra flygeln. Med sin strategiska flygel, den högra, tänkte han erigenom kunna lättare slå vår venstra. avallerigeneralen grefve Clam-Gallaskommenderade denna flygel, som bestod af 1:sta österrikiska armkåren och sachsarne. Efterhand blef den ock tillbakaträngd af fiendens öfvermagt. Antända hus och byar betecknade hans väg. Kl. 6 befann han sig redan nära fästningen; dock fortfor stridstumultet till kl. 7. Dold af krutröLen, som till följe af det häftiga regnvädret höll sig intill marken, hade det slutligen lyckats fienden att framtränga till vår ställning i Chlum. Plötsligt och oförmodadt beskjutna derifrån i flank och rygg, svigtade de närmaste trupperna, och oaktadt alla ansträngningar lyckades deticke att hämma återtåget. Detta gick i början långsamt, men tilltog efterhand i hastighet, ju mer fienden trängde på, tills allt drog sig öfver Elbe-krigsbryggorna och mot Pardubitz. Förlusten kan ännu icke beräknas, men är säkerligen ganska betydlig, icke minst i kanoner, som i anseende till de uppblötta vägarne icke kunde medföras. I den belägenhet, hvari nordarmen nu befinner sig, torde ett fortsatt försvar af Elbe icke vara att tänka på. atertåget är fritt mot Mähren, och der torde den kejserliga armen åter finna de hjelpmedel och den moraliska kraft, som skola sätta den i stånd att för alltid fördrifva fienden från österrikisk jord. På vestra krigsteatern hafva preussarne besatt Wetzlar, Bräckenau och Ems. Tyska förbundsarmen hade den 9 dennes dragit sig tillbaka från Butzbach på Friedberg. Äfven bajrarne synas efter de temligen blodiga fäktningarne vid Dermpach och Giessa vara stadda på reträtt. Österrikarnes nederlag i Böhmen synas hafva bidragit att förlama de s. k. förbundsH 17 A3 hg.,. A 1