Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1866, sida 2

ochmed i Sydtyskland, hvars press uttaar sig med mycken bitterhet öfver dess hitintills företagna krigsoperationer. Preussiska hären skall förstärkas med en ny (9:de) armåkår, bestående ar 8 linieinfanteriregementer, 1 fysiljerreg. 1 jägarebataljon och 5 kavalleriregementen. Till de sistnämnda tagas den kapitulerade hannoveranska härens hästar. De preussiska infanteriregementernas antal kommer derigenom att stiga till 100 och kavalleriregementernas till 53. Dessutom håller man ytterligare på att bilda en armekår af de nordtyska bundsförvandternas kontingenter, hvarigenom de preussiska armåkårernas antal blir 12, de två reservkårerna inberäknade. De i vestra Tyskland opererande preussiska armöerne komma genom dessa nya armekårer att uppbringas till omkr. 120,000 man och blifva derigenom äfven till antalet vuxna de tyska trupper, som der stå emot dem. Den vesttyska armen under prins Alexander af Hessen räknar visserligen 72 bataljoner och 61 sqvadroner, men då förbundsfästningarne Mainz, Rastatt och Ulm äro garnisonerade från denna armå, kan dess effektiva styrka icke anslås till mer än 50 infanteribataljoner och lika många sqvadroner. Bajerska hären, som likaledes försvagats genom att afgifva garnisoner till Landau, Ingolstadt, Germersheim, samt delvis till Mainz och Ulm, kan icke heller uppskattas till större styrka. Rörande general Gablenz ankomst såsom parlamentär till preussiska högqvarteret meddelar Staatsanzeiger d. 5 dennes: ,Hans excellens hade anmält sig hos förposterna till kronprinsens armå och af dess öfverkommando erhållit tillstånd att begifva sig till H. M:ts högqvarter i Horzitz, der han naturligtvis inträffade med förbundna ögon och beledsagad af en preussisk officer, men icke genast kunde uppfylla sin mission, emedan H. M:t hade begifvit sig till bivuakerna i Chlum. Då hans återkomst fördröjdes, blef baron v. Gablenz skickad II. M:t till möte på chaussöen till Königsgrätz och sammanträffade med honom på vägen mellan Sadowa och Chlum. Emedan baron v. Gablena hade ögonen förbundna, ansåg konungen honom för en tillfångatagen och sårad österrikisk general, lät honom stanna och frågade efter hans sår och befinnande. Såsnart det blifvit anmäldt, att general Gablenz anländt som parlamentär, lät konungen aftaga honom ögonbindeln och gaf honom audiens. Sednare på aftonen lemnade generalen Horzitz, och samtliga de preussiska armekårerna satte sig åter i marsch. (Att Gablenz mission misslyckats är redan förut meddeladt). Wienertidn. Ostdeutsche Post skrifver om slaget vid Sadowa: ,, Sedan öfvergången öfver Beresina år 1812 har Europas nyare historia intet exempel på en så tragisk händelse. Vi klaga icke öfver de fångar och kanoner man fråntagit oss, det är förluster som låta ersätta sig, men de berg af lik, som fylla hålvägar och bäckar, dessa många tusen sårade, som släpa sig fram längs vägarne.... hvilket förfärligt skådespel! Vi hafva förlorat slagen vid Wagram, Magenta och Solferino, utan att förlora våra vapens ära, men den vilda panik, som i bataljen vid Sadowa bemägtigade sig våra bataljoner, är endast att tillskrifva det nya precisionsvapnet. Spillrorna af vår nordarm torde nu på sin högsta höjd äkna 140,000 man.