Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1866, sida 1

IA VRT DUVUTÄ-UD ILIINTUVRIÄIIe iii. 55 3 ligga hos de gammalliberale, hvilka vid denna riksdag äro starkare repkesenterade än fallet varit sedan 1862. Det är dock mycket osäkert hvad utseende riksdagen kommer att erhålla. I afseende på framstegspartiets hållning, så synes detta parti komma att följa den taktiken att uppgifva motståndet emot armeorganisationen och bevilja medel till kriget, så framt regeringen erkänner och stadfäster ständernas rätt att bevilja budgeten. ÖSTERRIKE. I en skrifvelse från Wien af den 5 dis till Journal des Debats heter det: , Wien är förlamadt; man synes knappt hafva någon tanke för att preussarne kunna vara här om några dagar, att befolkningen öfverallt hals öfver hufvud flyktar bort, så snart de närma sig, och att vägen till hufvudstaden ligger öppen för den segerrika hären. I går såg jag kejsaren; han satt blek och likasom förkrossa långt tillbaka i vagnen. Han var på väg till lasaretterna, hvilket hvarje dag varit hans första göra, sedan detta förfärliga krig utbröt. Klockan 4 på eftermiddagen anlände den senaste Hjobsposten från krigsskådeplatsen, och den gjorde ett intryck, som om hela staden träffats af en elektrisk stöt. Men efter någon tid vände besinningen tillbaka och efter deflna rekktion täläde alla menniskor blott om hvilka åtgärder som borde tagas för att fortsätta kriget mot Preussen. Det hette öfverallt liksom efter ett föregående aftal: ,,låtom oss afstå Venetien till italienarne och kalla vår sydarmå till hjelp åt lemningärne al vår nördarme! Hvad som instinktmessigt rör sig hos folket, är för öfrigt blott ett upprepande af hvad som säges i de högsta kretsar. Tanken att lemna Venetien är allaredan gammal och jag kan med säkerhet säga, att den åter upptogs af Österrike omedelbart efter slaget vid Custozza. Jag vill tillochmed tillägga, att man här hyser hopp om att en gång få Italien till bundsförrandt. Det arbetas dag och natt på att befästa Wien vid Florisdorff, dit de vägar föra, på hvilka preussarne skola komma. Men det är ett klent försvar, söm några skansar kunna lemna emot en segerdvucken här, då den framrycker ibland en modlös befolkning. Allt bidrager att nedtrycka sinnesstämningen. I morse flyttades i all hast nordbanans materiel, på det att den icke skulle falla i fiendens händer Samme brefskrifvare omtalar vidare, att man är i begrepp att bilda en ny arm. Man vet icke ännu åt hvem befälet öfver densamma skall anförtros. Benedek — som preussarne numera kalla Maledek — blir det icke. Somliga säga erkehertig Albrecht, andra dennes stabschef, baron John. Konungen af Sachsen, som den 4 ankom till Wien, bar gripits så starkt af händelserna i Böhmen, att han på en gång synes hafva blifvit flera år äldre. Ostdeutsche Post säger, att österrikiska krigsministeren allaredan beställt 50,000 tändnälsgevär, hvaraf dagligen skola förfärdigas. 2,000 (?) stycken. Nu är det säkert för sent! FRANKRIKE. Sinnesstämningen i Paris är fortfarande ytterst upprörd: Man talar icke om annat in de eventualiteter, hvartill kejsarens af Österrike steg hos kejsar Napoleon lemnar utsigt. Tyskarne i Paris ligga beständigt i håret på hvarandra, allteftersor de sympatisera med Österrike eller me sen, och i många offentliga Jo kommit till slagsmål den börsen herrskar en feherakt pänning. Fondnoteringarne d upp och ned. Tidningarne säljas hvarjo Jag i hundratusentals. Tryckpressarne äro mappast i stånd att lever Som går åt. Kolportörerna äro om aftnarne omrinhundre perszoner, söm boksiafliger vas om wamim esrne. nålsge är redan frfärdigade för franska armen, oo tgärder vidtagits till förfå et af tändnålsgevär efter en storartad mättstock och att man följer ett system, hvarigenom det blir möj