Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1866, sida 1

tagit och ingned det omsorgsfullt med fint, krossadt krut. Denna lunta instack han derefter i det öppnade kruthornet, hvilket han nedlade under blocket på den sidan der klipplatån var högre. Derefter tillstoppade han noga alla öppningar mellan klippan och blocket samt utsträckte luntan öfver stengrunden. Allt var nu i ordning, och det var sannolikt att krutets kraft skulle upplyfta blocket på den högre sidan och stjelpa det utför branten. Sedan han derefter åt sig utsett en säker plats bakom ett närbeläget klipputsprång, slog han eld, påtände en svafvelsticka och förde den med säker hand till ändan af den långa luntan, hvarefter han skyndade bakom sitt bröstvärn. Flera sekunder förflöto, han trodde redan att luntan hade slocknat och tittade försigtigt fram; då hördes en dof knall, jord och grus kastades vidt omkring, blocket upplyftades och vräktes utöfver platån. Men den sluttande bergstigen erbjöd det ej något fäste, och likt en lavin rasade det utför, krossande allt i sin väg, upprörande ett moln af stoft och grus, hoppande likt en jätteboll från brant till rant under åsklika skrällar, samt stannade slutligen i dälden der det djupt nedsjönk i mullen. Figueras stod några ögonblick orörlig och lyssnade häpen till ekot, som dundrade mellan klipporna; derefter skyndade han fram till det ställe der explosionen hade egt rum. Här visade sig nu på den punkt, der blocket hade hvilat, en ungefär två dvarter bred, nästan fyrkantig fördjupning i klipplatån, hvilken var fylld med en något fuktig jord. Enligt urkundens uppgift skulle skrinet finnas här, och Figueras fattade genast spaden samt började att försigtigt uppkasta mullen. Emedan det undansprängda lavablocket ej hvilat omedelbart på densamma, var den helt lös och mjuk. Fördjupningen i klippan vidgade sig något nedåt och tycktes vara djupare än spanjoren i början trott, ty ännu alltjemt mötte hans spade den mjuka mullen Han betviflade dock ej ett ögonblick skrinets der