Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1866, sida 1

varo, ty det syntes tydligt att lavablocket ej hade blifvit rubbadt sedan den natt, då det vältrades öfver öppningen. Utan att unna sig ett ögonblicks hvila arbetade Figueras sig allt längre ned, tills slutligen hans spade med ett klingande ljud stötte mot ett fast föremål. Darrande af ifver och spänd väntan skrapade han undan mullen och upptäckte att det var en stenhäll. IIade han således nått botten, utan att finna det han eftersökte? — En srosskakning genomilade honom, medan han började undanskotta mullen på sidorna om hällen. Det visade sig då att denna platta sten blott utgjorde ett slags lock på en liten aflång stenkista. Han bände upp hällen, som hvilade på andra uppstaplade stenar, och såg nu midt i detta lilla stenkummel ett mörkt föremål. Intet tvifvel mera, det var det omtalade och så ifrigt eftersökta skrinet, som nu efter mera än ett århundrades förlopp åter belystes af solljuset! Han bortkastade sin spade, lade sig framstupa invid öppningen och lyckades slutligen fatta det efterlängtade föremålet. Det var ett helt enkelt, temligen tungt skrin af ebenholtz, skyddadt af massiva, nästan svartnade messingsbeslag, samt på locket försedt med en liten silfverplåt, på hvilken bokstäfverna M. L. voro ingraverade. Trävirket var fullkomligt väl bibehålIet, tack vare de skyddande stenarne, som afhållit den fuktiga jorden från detsamma. — Figueras hade satt sig ned på en sten för att hemta andan efter sitt häftiga arbete, och hans blickar hvilade derunder på det lilla skrinet, eom han fasthöll med båda händerna och stödde mot sina knän. Oaktadt han erfor den häftigaste åtrå att öppna och undersöka det, dröjde han dermed likasom för att lägga band på sig sjelf och stäfja den vilda glädjen, som nästan försatt honom i ett rus och hotade att göra honom vansinnig. De förvägnaste planer framställde sig för hans upphetsade fantasi, ty han kunde nu ej längre betvifla att han innan kort skulle vara egaren till dessa omätliga skatter, hvar