Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1866, sida 1

och klättrade beslutsamt allt högre upp, utan alt bekymra sig om den brännande hettan eller svetten, som strömmade utför hans ansigte. Huru klappade ej hans hjerta af väntan och hopp, men han intogs äfven af oro, ju mera han nalkades målet, Var det ej troligt att någon annan före honom redan hade upptäckt och bortfört dessa skatter? Vägen till dem betecknades ju så tydligt genom stenpyramiden och det runda blocket, att han knappt kunde fatta huru det var möjligt, att ej någon redan hade genom dem blifvit föranledd till efterforskningar, och han betänkte ej att dessa måste blifva fruktlösa utan kartans tillhjelp. Han befann sig nu på en liten, knappt märkbar stig och ilade skyndsamt framåt, då han plötsligt hejdades af ett klippblock. Han ämnade så omkring det, då hans uppmärksamhet fästades vid blockets form. Det såg nästan ut som en ofantlig qvarnsten. Männe han redan var vid målet? Hans forskande blickar granskade stenen och han upptäckte snart att den låg fullkomligt isolerad, ehuru den kraftiga vegetationen i dessa trakter hade omgifvit dess basis med ett tätt lager af mull och gräs, så att stenen föreföll fast rotad. Intet trifvel mera! — Här var således det andra ögonskenliga beviset för urkundens tillförlitlighet; återstod nu blott att söka rubba blocket, för att kunna efterforska det omnämnda skrinet. Den förnyade vissheten om hans förhoppningars förverkligande manade Figueras likväl att iakttaga en ökad försigtighet. Han qvarlemnade således sina. verktyg bredvid blocket och klättrade upp till toppen af en bland de närliggande, höga klipporna, för att efterse om negrerua verkligen hade lemnat ön. (Forts.y