Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1866, sida 1

och jag har användt hela mitt inflytande hos Rosa för att förmå henne uppskjuta detta meddelande till dess tiden var lämplig. så att endast hon och jug känna er hemlighet. Gana andades lättare. Emellertid har jag lörkastat denna tanke, sortsor Figueras. Alma är en qvinna, hvars kärlek endast kan vinnas genom öppna och ädla medel, och jag vill försöka att blisva henne värdig. Så underligt det än kan förefalla er, emotser jag. den fattige, obemärkte fremlingen, — en lysande framtid, och jag ämnar erbjuda Alma att dela den. Saledes ser ni i mig visserligen en rival, men en öppen, lojal rival. Jag utmanar er till en strid om detta sköna pris, men en ärlig, öppen strid, der hjertat och de personliga egenskaperna utgöra vapnen. Antar ni den? — Herr Figueras, sade Gana rörd och räckte spanjoren sin hand, ni är en ädel, ovanlig man, och jag är nästan förvissad om er seger, så mycket mera som mitt förhållande till fadern hindrar mig att öppet nalkas Alma. . — Detta är en omständighet, som rör er sjelf, och om man verkligt älskar utgör den blott ett ringa hinder. Var förvissad om att jag aldrig skall hos fadern begagna den som ett vapen mot er. Äfven för Rosas tystnad ansvarar jag. — Och nu intet groll oss emellan, fortfor Fisueras och steg upp, — kriget är förklaradt, — och tro mig, utgången är ej så viss som ni förutsätter. Jag ä min sida fraktar att er bild är allt för djupt rot fästad i den ädla, rena ungmöns hjerta. Men här skiljas våra vägar, återvänd ni först till staden; jag behöfver vara ensam med mina tankar. Ännu en gång tack, och farväl! Med en känsla af beundran och smärta tryckte Gana sin rivals hand och kastade sig upp på hästen, hvilken snart förde honom in bland kliporna. Figueras satt länge qvar på samma ställe; hån ofvertankte hvad som nyss hade inträffat, och