Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1866, sida 1

misstanka! Huru jag kommit er hemlighet på sp ren skall ni snart få veta, ty mitt lifs räddare har rättighet att af mig fordra uppriktighet. — Fortfar, hviskade Gana med smärtsam sinnesrörelse. Ni sennor, återtog spanjoren, bör bättre än någon annan inse att man ej dagligen kan sec denna herrliga qvinna utan att älska henne, och äfven jag, fortfor han med ett obeskrifligt uttryck, älskar henne med en kärlek, så varm, så djup och allt uppoffrande, som endast det hjerta kan erfara, hvilket aldrig förr klappat häftigare för en qvinnas skull! Dessa ord yttrades med en så öfverväldigande kraft och värma, att Gana, hvilken dessutom förvirrades af detta oväntade förtroende, satt stum och med nedlutadt hufvud för att ordna de tankar, som bestormade honom. Slutligen upplyftade han hufvudet och hviskade med darrande läppar: — Men Rosa Riom — — Jag förstår er, afbröt Figueras, man tror att jag älskar denna firade skönhet, men äfven nu vill jag vara uppriktig mot er, huru påkostande det än är för min stolthet. Jag har sökt vinna denna qvinnas tycke endast för att befrämja mina planer, och det är af henne jag erfarit det band, som förenar er och sennorita Alma Gjörwell. -— Hvad säger ni? afbröt Gana smärtsamt öfverraskad, således vet äfven hon! — Men då är jag förlorad! — Sennor Gana, qvinnan är skarpsynt både i sin kärlek och sitt hat, och Rosa Riom hatar er! Jag erfor således er kärlek och den missämja, som så länge herrskat mellan edra familjer, hvilken är ett hinder för er lycka. Denna omständighet ingat mig hopp, och jag erkänner att jag ett ögonblick ämnade genom Rosa låta er älskades far få veta denna kärlek, för att hindra allt vidare närmande er emellan. Emellertid har detta ännu icke skett