Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1866, sida 1

mästare Benedek hade till följe deraf koncentrerat sina trupper i en fast ställning mellan Josephstadt och Königsgrätz, hvilken åt söder och norr betäcktes af de begge fästningarnes långt nående positionskanoner. I denna starka ställning angreps österrikiska hären den 3 Juli af preussiska trupperna och blef efter 8 timmars het strid under betydliga förluster slagen på flykten. Första underrättelsen om den levererade slagtningens ärorika resultat anlände hit i följande telegram från H. M. konungen till H. M. drottning Augusta: Horziz d. 3 Juli: Fullständig seger öfver österrikiska armten nära fästningen Königsgrätz mellan Elbe och Bistritz, vunnen i dag uti en åtta timmars slagtning. Fiendens förlust och trofeerna äro ännu icke räknade. Samtliga åtta kårerna hafva deltagit i striden, men stora, smärtsamma förluster. Jag prisar Gud för Hans nåd; vi befinna oss alla väl. Wilhelm. (Till offentliggörande. Guvernören skall skjuta Victoria). En ytterligare rapport, som under förmiddagen den 4 anlände till Berlin, meddelade följ. detaljer: ,,Gardesfysiljererna fråntogo fienden 20 kanoner, regementet Elisabeth tog 10, första gardesregementet 8, 12:te husarregementet 4 kanoner. Från de öfriga trupperna föreligga inga närmare uppgifter om cröfrade trofeer. Österrikarne fly i oordning till Königsgrätz och öfvergifva den vigtiga ställningen vid Pardubitz. Den flyende fienden förföljes af preussiskt kavalleri, som finner vägen betäckt af bortkastade vapen och tornistrar. Striden hår ömsesidigt kräft stora offer, öfver hvilka i anseende till slagliniens utsträckning ännu ingen bestämd öfversigt kunnat vinnas. Fiendens förlust är oerhörd; ensamt till Horziz hafva intill nu inbragts 10,000 fångar. Tvenne om aftonen d. 4 Juli från Horziz och Trautenau inlupna telegram meddelade vidare: .,a österrikiska sidan sårades i gårdagens slagtving 3 erkehertigar; armåkårbefälhafvaren general Festitics förlorade det ena benet, armekårbefälhafvaren grefve Ihun fick ett skott i hufvudet, öfverste Binder och en annan stabschef stupade, furstarne Windischgrätz och Lichtenstein äro bland de tillsångatagne. För öfrigt är antalet af döde och sårade å ömse sidor ännu obekant. Af icke sårade österrikiska fångar har hitintills inbragts ett antal af 11,000; 116 kanoner äro tagna. General Gablenz har inträffat som parlamentär. — ,I gårdagens slagtning var första armåkåren under prins Fredrik Karl redan om morgonen kl. 8 ensam engagerad och hade att kämpa en hård strid mot en stor öfvermagt. Den andra, under kronprinsens befäl stående armen, ehuru stående långt från valplatsen, lyckades det dock genom den största ansträngning att i rättan tid ingripa i slagtningen; den riktade sitt anfall mot fiendens högra flygel och gaf utslaget till den lysande segren. Österrikarne retirerade i riktning mot Pardubitz; oräkneliga fångar, ett stort antal kanoner och trofeer äro i våra händer. Den första armeens förlust är betydlig; den andra armens ringa i jemförelse med det lysande resultatet. Trupperna helsade med jubel konungen och de begge prinsarne-öfverbefälhafvarne. Vidare telegraferades från Berlin den 5 Juli: ,,Konungen dekorerade kronprinsen på slagfältet med Dour leNrite-orden. Ciablena underhandlar om vapenhvila. — ÄAnstalet af gjorda fångar anslås till 20,000 man. En af Kölnische Zeitungs Berlinerkorrespondenter skref d. 4 Juli om slagtningen vid Sadowa: , Första underrättelsen om gårdagens ärorika tilldragelser, hvilken genom ett telegram från högqvarteret anlände till drottningen, kom genom Hennes Maj:ts omedelbara meddelande från kongl. slottets balkong till den i den gladaste sinnesstämning församlade allmänhetens kännedom, och straxt derefter förkunnades nyheten för vidsträcktare kretsar genom kanonsalvornas dån. Man var här redan sedan i går beredd på en omedelbart förestående hufvudslagtning. Genom de föregående dagarnes nederlag hade österrikiska nordlarmöen till sina enskilda afdelningar blif