Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1866, sida 1

sffärer. Det nya biträdet visade snart, att han ingalunda var fremmande för köpmansyrket, och hade redan föreslagit Gjörwell ett par affärer. hvilka lyckats öfver förväntan, hvarför köpmannen snarare behandlade honom som associt än som biträde. Figueras hade äfven blifvit presenterad i öns förnämsta familjer, der hans fina sätt och ståtliga yttre beredt honom det vänligaste emottagandeHans förhållande till Alma var oförändradt; har visade henne en vördnadsfull uppmärksamhet, och endast sällan tycktes en blixt från hans ögon förråda att detta yttre lugn blott var on mask, som dolde en förtärande eld. Derigenom minskades äfven den fruktan Alma erfarit för honom vid deras första sammanträffande, ehurn hon aldrig kunde besegra den instinktartade oro han ingaf henne. Till Almas lugnande bidrog äfven hans talrika besök på Torient, der han hade vunnit allas hjertauoch isynnerhet den sköna Rosas, som redan älskade honom med hela den eld och styrka hvarat hennes lidelsefulla natur var mäktig. Ja, denna stolta, öfrermodiga skönhet hade nu blifvit. en odmjuk, undergifven slafvinna, och detta ehuru F1gueras aldrig visat henne någon större uppmärksamhet än han egnat hennes systrar, eller yttråt något annat än vanliga artigheter till henne. Men hans blickar hade talat, och i dem hade Rosa tyckt sig läsa bekännelsen om en kärlek, lika varm som hennes egen. — Älskade denne besynnerlige man då verkligen den sköna Rosa, eller ämnade han blott använda henne som ett verktyg för sina planer? Dessa frågor skola blifva besvarade under berättelsens fortgång. Vi kunna emellertid nämna att Figueras, genom skickligt framställda frågor, af Rosa fått reda på allt, som rörde familjen Gjörwell och således äfven den ömsesidiga kärlek, som enligt Rosas öfvertygelse förenade Gana och Alma. Rosa kände sig så lycklig öfver att få till den älskade lemna desga förtrosnden, ty dels aflägenade det Alma från honom, dels ansåg hon det som