Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1866, sida 1

Då han nu brutit denna kedja, så har det utan tvifvel skett af giltiga grunder. Stridsmannen behöfver hvila, äfven om ej åren ännu tynga. Men denna hvila skall, hvad statsrådet G. angår, helt visst ej blifva overksamhetens. Hans eget behof strider deremot, och nationen skall troligen ej medgifva honom att alltför länge hvila på sina lagrar, när nemligen den tid stundar, då alla dess bästa och ädlaste krafter skola tagas i anspråk tör den nya riksförsamlingen. Konungen har betygat den afgångne regeringsledamoten sitt erkännande af bans fosterländska nit. Svenska folket vill redan nu — och skall göra det ännu mer i en framtid — dertill lägga uttrycket af sin djupa erkänsla för detta samma nit, sin beundran för en stor statsmannatalang och sin lyckönskan till ett ,,otium cum dignitate, derutur man hoppas att nya frukter, till landets lycka, skola uppspira. Telegrafen bragte oss sentigår afton en utomordentligt vigtig och öfverraskande underrättelse. Sällan har en tidning haft tillfälle att delgifva den europeiska allmänheten en mer oväntad, betydelsefull och, under nuvarande förhållanden, glädjande nyhet än den franska regeringens publicistiska organ, Moniteur, i går uti sin officiella afdelning offentliggjorde i följande få rader: i Utt vigtigt faktum är fullbordadt. Sedan Österrike häfdat sin vapenära uti Italien, har Österrikes kejsare, med bifall till de idcer, som erhöllo ett uttruck i kejsar Nupaleons bref af d. 11 Juni innevarande år till utrikesministern hr Drouyn de Lhuys, afträdt Venetien till kejsar Napoleon och begärt hans bemedling för åstadkommande af fred mellan de krigförande magterna. Kejsar Napoleon har genast vändt sig till konungarne af Preussen och Italien för att utverka ett vapenstillestånd. Efter all sannolikhet har Europa således att emotse ett snart slut på detta krig, som man, oaktadt tvenne af de stridande magternas bankruttmessiga finanser, fruktade skola blifva lika långvarigt som förhärjande, sedan de respektive suveränerna sjelfva, i manifesten till sina folk, förklarat detsamma vara en kamp för deras staters vara eller icke vara. Efter några få veckors fälttåg har den stolta österrikiska nordarmeen, räknande åtminstone på papperet 460,090 man och kommenderad af skridsvana generaler, blif vit genom upprepade, tätt på hvarandrå följande blodiga drabbningar och slutliger i en afgörande hufvudbatalj så slagen, at! den kan anses vara bragt nära sim upp lösning och ur stånd att vidare bjuda der preussiska armen ett lyckosamt motstånd Böhmen ligger öppet för denna preussisk: armå, som, trots kaserneringssystemet oci i jemförelse med Österrikes uti mång: hänseenden medeltidsmessigt inrättad armå, dock i någon mån är hvad den ut gifver sig vara, , preussiska folket i vapen eller en väl organiserad och öfvad milis här och besitter de flesta af de moralisk: företräden, som utmärka en sådan. Upp muntrad af sina lysande framgångar, lif vad af tankarne på sitt fosterlands för storing och grundläggandet af om ick Tysklands, så åtminstone Nordtyskland enhet, i få ord genomträngd af foster ländska och politiska ider, hade denn armå alla utsigter att kunna bevara oc vidare fullfölja sina fördelar mot husc Habsburgs härskaror, sammansatte, sor de äro, af brokiga, sins emellan stridig och delvis emot sina egna fanor fiendtlig sinnade elementer, i hvilka deras fältherre då de dragas till striden, ej vet att in skärpa några bättre förmaningar än a de böra betrakta sig som slagtboskaj tillhörig kejsaren, deras herre, eller, fö att begagna general Benedeks egna ore att de ,,icke få tala om politik eller rel gion eller nationaliteter, utan blott skol ihågkomma, att de utgöra en armå, 801 har att kämpa och dö för deras her kejsaren. Sådane fraser förmå i vår dagar icke ens att entusiasmera den rå österrikiske soldaten, och de ersätta ick de sedliga krafter, som, jemte en god 0; ganisation, goda vapen och skicklig lec