Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1866, sida 1

— — ———— ——76 — till hennes nuvarande be men hon förstod att fullkomligt dölja sina känslor. Slafvinnorna, som nu inträdde och uppdukade en inbjundande unch, afbröto emellertid de håda unga damernas samtal. Yams, pisang, svalkande sangari, tipsycake samt en rätt kallad Iloating-Island (bestående af en saftig, tät massa guavagelå, som simmar i form af en ö på ytan af en sjö af grädde, vin, socker och citron) kunde reta aptiten äfven hos den, som ej i likhet med den sköna Rosa hade gjort en morgomidt från Orient till Gustavia. Den lille, komiske Amor höll sig äfven framme och visade den vackra Rosa en stor uppmärksamhet, hvilken hon än belönade med någon godbit och än med en knäpp på den lille herrans platta näsa. Härvid visade han hvarje gång sina tänder på ett hotande ätt samt anfölls af häftiga nysningar. Slutligen föll han på en ganska klok id6. Han hoppade helt ogeneradt upp på bordet, promenerade fram till Rosas tallrik och framsträckte med en vältalig åtbörd sin högra hand, medan han försigtigt höll den venstra öfver sin näsa, De båda flickorna kunde omöjligt hålla sig allvarsamma vid denna syn, och den lille kKSValjeren erhöll den smakligaste belöning för sin Ålokhet. Straxt före måltidens slut inträdde gamla Dido i kiosken, men emedan hon der fann en fremmande, yttrade hon naturligtvis ingenting angående: sitt uppdrag. Alma fann likväl af hennes glada min att hon medförde goda underrättelser. De båda unga damerna befunno sig åter ensamma i det skuggrika rummet och hade intagit sina beqväma platser på ottomanen. Slafvinnorna hade fått tillsägelse att ej störa dem under dessa de hetaste timmarne på dagen, och den dvala, i hvilken naturen var försänkt, tycktes äfven småningom inverka på dem, ty deras samtal var ej så lifligt som förut, och deras vackra ansigten uttryckte en viss matthet. (Forts.)