Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1866, sida 1

Nordiska Nationalföreningen. Ä (Forts. fr. föreg. n:0.) Hr Rosenberg framställde derpå följande förslag till resolution: ,,de tre politiska föreningarne böra bemöda sig att vinna folkens allmänna mening för tanken om en politisk sammanslutning mellan Nordens riken, hvilande på grundvalen af gemensamt försvar, gemensam ledning af utrikespolitiken, förbundsrepresentation, hvari såväl staternas antal som deras folkmängd är uttryckt. Denna resolution understöddes af grefve i Hamilton, som med anledning af en föregående talares yttranden framhöll, att man, rörande den politiska föreningen, endast ville påverka den allmänna meningen i den riktning, som resolutionen angaf. Deremot trodde professor Schoultz, att rejsolutionen skulle hindra bildandet af filisallöreningar af personer, som i likhet wed den göteborgska ville stanna vid ett I program, som såsom mål blott uttalade en förberedande verksamhet på det sociala området. Ur Hedin erinrade, att sådana föreningar ej kunde erkännas såsom filialjafdelningar af nordiska nationalföreningen, alldenstund ledamöterna af en filial ega samma rätt att deltaga i beslut om föreningens verksamhet, som tillkommer cen,tralafdolningens medlemmar. Talaren tillade vidare. att man ej kunde annat än med nöje se, att föreningar af den art, som hr Schoultz antydt, uppstode, ju flere dess bättre; ett hinder deremot kunde resolui tionen ej innebära. Hr Schoultz förklarade derpå, att hans betänkligheter vore häfda. Dir Sohlman ville icke gerna förlänga , diskussionen, men ansåg sig dock böra tillkännagifva, att han nu, såsom då nationalföreningen stiftades, ansåg det vara af största vigt att man har ett någorlunda bes ämdt program, der det närmaste praktiska systemålet är ätminstone i sina hufvuddrag bestämdt. Det är visserligen dannt, att uppnåendet af ett sådant mål, jär beroende af gynnsamma konjunkturer; men man må dock se till, att om konjunkturerna komma, man icke står med alldeles oklara begrepp om hvad som kan och bör göras och till följe deraf icke kommer sig ör att begagna dem. Talaren trodde att det vore mycket att beklaga, att de skandinaviska sträfvandena under en föregående period hållit sig nästan uteslutande på känsloområdet, att man blott tänkt och talat om enhet, broderlighet och sammanhållning, utan att göra för sig klart hvad dermed menades, huru den 8.