Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1866, sida 2

BALLIIN. Lektor Blomstrand betonade, att det gemensamma försvaret vore det vigtigaste af föreningarnes sträfvanden i politiskt hänseende, och ville att frågan om sättet för vinnande af den politiska enhet utåt, som för det gemensamma försvaret förutsattes, skulle göras till föremål för en grundlig diskussion, innan man i det afseendet ute talade några bestämda yrkanden. Hr Ploug måste tillstå, att han i sitt fådernesland räknadas till de doktrinära, men i den nordiska saken hoppades han vara mindre doktrinär än åtskilliga af hans svenska och danska vänner. Han ansåg det nemligen icke så synnerligen nyttigt att nu diskutera detaljerna i ett förenadt Nordens framtida författning. Man lade sig efter hans tanke endast större svårigheter i vägen, än de som redan funnes, emedan man då icke kunde undvika att komma in på den dynastiska frågan, som allsicke bör diskuteras. Han menade att om de öfriga vilkoren för Nordens förening förefunnos, skulle man lätt bli ense om ordnandet af en unionseller förbundsförfattning, hvars beskaffenhet och inrättning ju dessutom måste rätta sig efter de omständigheter, under hvilka föreningen skedde och som man ännu allsicke kunde förutse eller ana. Han menade alltså, att alla sträfvanden i skandinavisk riktning helst borde gå ut på att åvägabringa vilkoren för en förening eller på att förbereda dess möjlighet. Derföre tänkte han sig verksamheten riktad på följande två punkter: först på att upplysa allmogen, så som man i Danmark hade begynt, om den nordiska förbindelsens önsklighet, naturlighet och nödvändighet. Lyckades det att öfvertyga det talrikaste och mest besutna ståndet i alla tre rikena, bondeståndet, härom, så trodde han att den skandinaviska sa