Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1866, sida 2

mig att ingen ännu hade upptäckt deras förvaringsställe. Den tanken att jag ensam kände till denna hemlighet förorsakade mig häftiga inre strider. Jag ville ej för min egen del deraf draga någon fördel, ty mitt beslut stod fast att återvända till Spanien och sluta mina dagar i ett kloster, men borde jag ej yppa förhållandet för min regering, hvilken ansåg dessa skatter förlorade? Slutligen erbjöd sig ett tillfälle för mig att återvända till mitt hemland, der ingen anade att jag ännu fanns i lifvet. Jag återkom dit och ingick i ett Franciskaner-kloster i Cordova. Ilär har jag funnit lugnet och friden. Den ena dagen efter den andra förflyter i en stilla ro, som aldrig störes af verldslitvets äflan och lidelser. Jag har i tysthet gjort mig underrättad om min ende anförvandt, min äldre broder, hvilken jag egnat ett straffvärdt hat, emedan han beröfvat mig den enda qvinna jag älskat, och som nu med sin familj för ett obemärkt landtlif på vårt fidernegods Olmero. Jag vill genom hans efterkommande upplifva vär gamla familjs fordna glans, i det jag testamentera mina slägtingar den hemlighet j jag besitter, dock skall detta ske först efter min död, hvilken ej är långt aflägsen. Jag har således nedskrifvit denna sannfärdiga berättelse samt bifogat en karta öfver ön, hvarigenom man med tillhjelp af den korta beskrifningen öfver de tecken, som der äro anbragta, kan återfinna de ofantliga skatterna. Dessa dokumenter har jag dolt i pergamentspermarne till ett digert arbete: . Historia om den nya verldens upptäckande af Christophorus Columbus, och hvilket klostrets prior har lofvat att vid min död öfversända till min broder såsom ett minne af mig. Ingen anar hvad som dessa fasta permar dölja, endast slumpen skall en gång upptäcka det. Men på det att detta dyrbara verk aldrig må komma utom vår familj, har jag på insidan af den ena permen tecknat: Min yttersta önskan och bön är att denna bok alltjemt må stanna i vår