Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1866, sida 1

AÄAAA —— j förespeglat. — Professor Selander ville att dansk-norska specien skulle antagas till mynt-enhet; visserligen mötte svårigheter härvid, men dessa vore dock ej så stora. Professor Broch från Kristiania visade hvilka fördelar ett land kan ha af att ega guld till standard, dock ansåg han guld ej vara fullt passande för de nordiska folken genom guldets ringa volym, ty det s. k. lägre folket vill just känna penningarna när de fått dem i handen, men så skulle det ej göra med små tingestar till guldmynt; genom att ha guld till standard blefve man också nödgad till att följa med ,,svingningerne på verldsmarknaden. Hr Wy Bromander ansåg fördelarne af det franska systemet vara så i ögonen fallande, att han förvånade sig öfver att ännu någon fanns som drog dess nytta i tvifvel. Kand. Scharling från Köpenhamn instämde med hr Lehmann om egaliserandet af det svenska silfvermyntet med det norsk-danska, hvarjemte han utvecklade det franska metriska systemets fördelar. Riksdagsfullmäktigen Per Nilsson i Espö uttalade såsom sin öfvertygelse, att antagandet af ett gemensamt mynt-o. s. v. system skulle bidraga till närmandet af de skandinaviska folken till hvarandra, och af systemer fann tal. det franska vara bäst; folket skulle nog sluta sig till systemet, det gör så alltid blott systemet är riktigt. Bankdirektören Wallenberg ansåg att hvarken den norska eller danska specien kunde användas till myntenhet, emedan den blefve för hög och skulle få för många underafdelningar. Man borde se längre framför sig, och då skulle man finna, att det vore det bästa att ha guld till myntfot. Vid slutliqvider med utlandet, för att taga ett exempel, vore det nu alltid den betalande som gjorde förlust; dessutom har det visat sig att priset på guld stått sig, trots gräfningarne i Kalifornien, hvilka pågått i 20 år, och ehuru man i början förespådde att guldet skulle råka i vanvärde. Till myntenhet vore francen mest limplig, ty vår nuvarande enhet vore väl hög. Frih. Wrede hade begärt uppskof på det vetenskapsmännen skulle få tillfälle att noggrannare bestännna etalonen, men medan vetenskapsmännen räknade borde vi handla; tal. önskade att punkterna 2, 3, 4 och 5 i Göteborgsmötets resolution måtte vidhållas. Vid framställd proposition blef detta scktionens beslut. Till referent vid de allmänna mötena utsågs etatsrådet Schovelin, hvarjemte beslöts att diskussionen af myntfrågan skulle fortsättas i morgon, kl. 9 f. m. Sektionen skildes kl. half 2. Andra sektionen för hosl-, telegrafoch jernvägsförbindelser sammanträdde, sedan det förberedande allmiänna mötet afslutats, samt utsåg hr (4 F. Wern till ordförande, sedan etatsrådet Rotlie, hvilken herr Wern önskade måtte åtaga sig ordförandeskapet, undanbedt sig detsamma. Expeditionschefen Jioos redogjorde för de åtgärder, som blifvit vidtagna för underlättandet af brefbefordringen mellan de tre nordiska länderna i det portot blifvit nedsatt, så att förhållandena nu i det närmaste blifvit ordnade i örverensstämmelse med de önskningar, som uttalats vid första skandinaviska nationalekonomiska mötet i Göteborg. Telegrafdirektören Prenmayer omnämnde med några ord de förhandlingar, som på grund af den allmänna telegrafkonventionen Å Paris 1865, i hvilken flertalet af europeiska stater deltog, öppnats mellan Sverge och Danmark, rörande modifikationer i 1863 ärs konvention. Med anledning häraf anmärkte hr Rothe, att det skulle vara önskligt, att sektionen vid sammanträdet i morgon kunde erhålla närmare upplysning om huru denna frågas bebandling framskridit. Hr Roos trodde, att man bäst skulle få reda på ken genom att inhemta hvad telegrafs relsen i sitt till regeringen afgifna utlätande anfört, och uttalades af sektionens ledamöter den önskan, att ifrågavarande upplysning kunde vinnas vid morgondagens sammanträde. Hr Rothe bragte härefter på tal frågan om nedsatt porto mellan de vid Öresund a stanhöävar hvil