Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1866, sida 1

Sverge öfverståthållaren friherre Bildt och grosshandlaren Weern, för Danmark redaktör Ploug och grosserer Melchior samt för Norge öfverstelöjtnavt Kjerulf och skeppsredaren Smith Petersen. Vidlyftiga berättelser hade från samtliga länderna ingått rörande hvad som blifvit uträttadt efter det förra mötet. Dessa redogörelser, hvaraf tryckta exemplar skulle bland deltagarne utdelas, remitterades till sektionerna för att tjena till utgångspunkt för deras arbeten. Ordföranden uppmanade slutligen baron Wrede samt hrr Wern, Wallenberg och Sohlman att fördela sektionerna och bestyra om val af ordförande, hvarefter sammanträdet förklarades afslutadt. Första sektionen. Om gemensamhet i mynt samt matt och vigt. På förslag af frih. Wrede valdes till ordförande statsrådet Helliesen trån Kristiania, hvilken uppläste redogörelserna på svenska, norska och danska språken för de beslut, som i de ämnen sektionen skulle behandla fattades vid nationalekonomiska mötet i Göteborg. Diskussionen öppnades af generalen frih. Wrede, som efter att i ett särdeles intressant föredrag ha visat det sätt, hvarpå vetenskapsmännen gått till väga för att kunna definiera hvad en, mötre, en kilogramme är, ansåg att, då hvarken franska metren eller kilogrammen ännu äro så bestämda, att deras anbefallande genom lag till ,likare kunde ske, man ej borde uttrycka någon önskan, utan vänta till dess vetenskapsmännen kommit till full visshet i detta hänseende. I afseende på antagandet af franden såsom myntenhet borde man fasthålla det yttrande som vid mötet i Göteborg godkänts. — Amtman Orla Lehmann från Danmark ansåg metriska systemet så enkelt och lättfattligt äfven för menige man, att han ej kunde annat än förorda detsamma såsom synnerligen praktiskt -— vetenskapsmännens sak måtte det sedan bli att söka bestämma likaren eller talonen så fullständigt som möjligt. Tal. förordade att man måtte uppbjuda all sin förmåga att erhålla franska guldfrancen till myntenhet, hvarjemte han ansåg att svenska silfverspecien måtte göras till halt, legering och ring Jika med norska och danska specierna, hvilka vore alldeles identiska och hvarigenom de i det allra närmaste skulle komma att motsvara 6 francs. (Generaldirektören Berlin fann det metriska systemet ha stora fördelar och tal. hade arbetat på att få det infördt i farmakopen. Statsrådet Helliesen kunde ej finna att tiden ännu vore inne för de skandinaviska länderna att tillegna sig det franska myntsystemet och fann betänkligheter vid att egalisera de tre nordiska ländernas silfvermynt; han varnade för , midlertidige öfvergångar, som aldrig vore nyttiga, och trodde att vi borde vänta, om så behöfdes 30—40 år, för att kunna erhålla ett fullständigt system. Talaren hade funnit, att decimalsystemet ej visat sig vara så fördelaktigt för Sverge, ty till och med i Stockholms butiker räknade man ännu efter gamla mynt-, måttoch vigtsystemet. Frih. Wrede påstod att det förhölle sig alldeles tvärtom med publiken och dess användning af beräkningssystemet vid bodhandeln. Tal. medgaf, att om vi nu åter skulle ombyta myntsystem, så vore det väl bäst att taga franceen till enhet, men i allmänhet borde man noga betänka sig innan man gjorde öfvergångar. — Etatsrådet Schovelin ansåg att man kunde vänta med den påtänkta myntreformen. ehuru han ej trodde att olägenheterna af en systemvexling skulle bli så stora som man AA — i kunna ju seder-Janbringa åtskilliga stor: