Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1866, sida 1

raste last åtminstone räddad, ty vi kunna ju sedermera alltid få tillfälle att afhemta skatterna. Jag. hoppas att röfvaren ej känner till denna hamn och att han ej vågar följa oss dit. På kaptenens fråga om jag kunde åtaga mig att lotsa skeppet in i den omnämnda hammen svarade -jag jakande, och efter någon öfverläggning antogs mitt förslag, som väckte den största glädje hos köpmännen, isynnerhet då jag försäkrade dem att jag kände gömställen på ön, hvilka omöjligt af någon annan kunde upptäckas. Vi ändrade således kurs och höllo upp mot S:t Barths, hvars klippor visade sig på några mils afstånd. De båda sjöröfvarskeppen följde oss, men vi hade godt hopp att obemärkta uppnå klippön. Mot aftonen passerade vi mellan S:t Barths vestligaste udde och den lilla ön, som ligger ungefär halfannan mil i sydvest derifran. Vi Seglade omkring ön, så att den låg mellan oss och våra förföljare, samt inlupo lyckligen i den lilla, men säkra hamnen kort före mörkrets inbrott. Vår kapten lät genast stryka bovenbram-och bramstängerna, posterade vakter på klipporna, lade skeppef med bredsidan riktad mot det trånga inloppet och laddade kanonerna med kartescher. Den strängaste vaksamhet anbefalltes, enär sjöröfvaren måhända kunde skicka sina båtar för att söka äntra oss under natten. Emellertid hade alla dyrbarheter blifvit in packade, och omkring klockan elfva på aftonen fördes under kaptenens eget befäl fyra jernbeslagna teakkistor, innehållande ofantliga skatter, i land. Jag medföljde de fem utvalda karlar kaptenen medtagit i land, och efter några timmars förlopp voro dessa skatter så väl dolda i jordens innandöme, att ingen annan än den, som varit närvarande och dessutom kände ön, kunde återfinna dem. För att vara säker om att åter anträffa gömstället, lät kaptenen medelst en större arbetsstyrka från skeppet på vissa afstånd och i bestämda riktningar