Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juni 1866, sida 2

Från Breslau skritves den 21: Preussiska truppernas inmarsch i Österrike egde dag rum. Såsom avantgarde för 1:sta armkåren tjenstgjorde 12:te divisionen; såsom avantgarde för 5:te armekåren 11:te divisionen. Inmarschen skedde öfver Ottmackau och Reichenstein. Österrikarne i Böhmen hafva sju armekårer, hvardera på 4 brigader å 13 bataljoner, 722 kanoner och 39 kavalleriregementen; men stå på en mycket lång linie och skola angripas samtidigt från Sachsen och Schlesien. Man har under de närmaste dagarne att vänta afgörande tilldragelser. Dagens post. De gamla slagfälten, nu belägna inom den österrikiska fästningsfyrkanten — så ofta förut fuktade af strömmar utaf blod — hafva varit den första skådeplatsen för sammandrabbningen mellan de italienska och österrikiska vapnen. Den motgång, som den italienska krigshären här haft att utstå, synes bero på, att den, med alltför ringa styrka vågat sig för långt inom nämnde fyrkant, i tro att den fiendtliga armeen ännu stod bakom Etsch, och det är utan tvifvel för att med en behöflig större massa trupper framrycka, som den för detta missöde utsatta italienska armkåren dragit sig tillbaka öfver Mincio. Det var alltid att förutse, det den italienska krigshären skulle hafva en svår kamp att här utstå; det nu inträffade, åstadkommet genom ett måhända mindre väl kombineradt framryckande, bör således icke vara oväntadt och ej heller ingifva den ringaste misströstan hos Italiens många vänner. Det ädla blod, som nu flutit, — låtom oss hoppas och förtrösta derpå! — skall i sinom tid gifva en herrlig skörd. I fall den uti vårt telegram för dagen omnämnda framgången af de frivilliga är af någon betydenhet, så torde den fullkomligt motväga den reguliera armens motgång öster om Mincio. Garibaldi befann sig — enligt hvad dagens utländska post meddelar — den 19 dennes med sin stab i Salo, beläget på vestra stranden af Gardasjön, der straxt efter hans ankomst inryckte två bataljoner af det första frivilliga regementet. I ett bref derifrån heter det: ,, Utseendet af de först hitkomna frivilliga, hvilka, efter en forcerad marsch, uppställde sig i förträfflig ordning på torget, var i högsta grad tillfredsställande. Jag hörde en erfaren officer — en fransman — yttra, att det var beundransvärdt, huru dessa trupper, som alltsedan Söndagen varit på marsch, kunde uthärda strapatser. För min del beundrar jag framför allt den förträffliga moraliska hållningen hos de frivilliga. Vi hafva med nöje mottagit tre af dem i vårt hem, och dessa hafva uppträdt som verkliga gentlemän. Flera fremmande officerare hafva, på sina regeringars uppdrag, begifvit sig till italienska krigshären: general Cadogan för England, öfverste Schmidt för Frankrike, major Lucadou för Preussen, öfverste Pombo för Spanien och general Haschford för Ryssland. Dessutom har preussiska regeringen skickat en särskild historiograf för att skritva fälttägets historia. Ingen enda af tidningarnes korrespondenter har fått tillåtelse att ansluta sig till armen. Orsaken dertill anses vara, dels att för många anmält sig, och dels emedan en korrespondent till någon af de franska tidningarne meddelat en underrättelse, som väckt Lamarmoras och några andra generalers missnöje. Hannoveranska härens öde synes vara besegladt. Af hvilken orsak densamma från d. 16 till d. 22 Juni — en tid, hvarunder den hade godt tillfälle att undkomma — stått orörlig söder om Göttingen förklaras äfven af de tyska tidningarne för alldeles obegripligt. Den hade desto mindre skäl att qvarstanna i sin position, som deni hvarje fall var ur stånd att försvara densamma, emedan den hade afmarscherat utan ammunition. Ått enskilda afdelningar af hären lyckats undkomma tyckes emellertid bekräfta sig. Alla de med telegrafen spridda uppgifterna, att hannoveranarne redan såsom i går eller i förgår kapitulerat, äro dock förhastade. Ännu i dag på morgonen hade hufvudstyrkan icke sträckt vapen, men konung Georgs svar på de från preussisk sida stälda kapitulationsvilkoren hade anländt till preussiska högqvarteret. Preussens tyske allierade i det nu öppnade kriget äro enligt de sednaste underrättelserna töljande: Storhertigarne af Mecklenburg och Oldenburg, hertigarne af Gotha, Åltenburg och Anhalt, furstarne af Waldeck, Eippe, Schwarzburg-Sondershausen och Rudolstadt, samt Reuss yngre linier. Deremot hafva storhertigen af Weimar, hertigen af Meiningen och furstarne af Schaumburg-Lippe och Reuss äldre linier hitintills mött Preussens fordrinD— — — — oh rt