Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juni 1866, sida 2

emellertid redan vid första sammanträffandet erfarit en liflig sympati för den stätlige spanjoren, och detta intresse ökades dagligen, då han hos sin gäst upptäckte en mångsidig bildning, stor verldserfarenhet och en energi, som liknade hans egen. Han brukade ofta besöka honom och tillbringa timmar i hans rum. Så stodo sakerna då den ofvannämnda balen hos mr Riom inträffade. Som Gjörwell och hans dotter voro bland gästerna, befann Figueras sig således, med undantag af slafvarne, ensam i huset, sedan fader och dotter afrest till festen, och kontorsbiträdena äfven hade aflägsnat sig. Klockan var omkring åtta på aftonen, och Figueras satt ensam i sitt rum framför ett bord, betäckt af papper och skrifmaterialer. Han lutade sitt stolta hufvud mot den friska högra. handen och tycktes försjunken i djupa tankar. Der han nu satt framställde han en verklig typ at mannakraft, och vid: en blick på dessa ädelt formade anletsdrag, hvilka nu uttryckte en djup melankoli, kunde man svårligen tro att denne man var så skuldbelastad. Figueras var ej heller en af dessa gemena bofvar, som älska det onda för det ondas egen skull. Han var en våldsam, lidelsefull sydländsk natur, som tidigt öfverlemnad åt sig sjelf aldrig hade lärt att beherrska sina passioner. Färdig att våga lifvet för en nödställd like, kunde han lika lätt uppoffra en likes lif, om någon af hans våldsamma lidelser väcktes. Då man härtill lägger ett stort personligt mod och en okuflig beslutsamhet, finner man att han var en af dessa kr aftfulla naturer, hvilkas felsteg man snarare bör beklaga än förbanna. Länge satt han orörlig likasom drömmande, men slutligen gjorde han en synbar. ansträngning och steg upp samt. gick några gånger fram och tillbaka i rummet. Derefter stannade han och lyssnade. Allt var tyst i huset, ty de flesta af tjenarne hade gått ut, emedan alla arbeten för