Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1866, sida 1

T ac StoSTLA KOmIOLt. Med anledning af 36:te frågan, rörande valet af klassiska författare, hade sektionen kommit till det resultat, att föresk terna i bihanget till skolstadgan lemna i detta afseende en temligen god ledning, helst som de ej äro ovilkorliga, utan blott åsyfta att lemna allmänna antydningar, hvilka vid tillämpningen kunna efter sig företeende omständigheter modifieras. På frågans sednare del, huruvida det är önskligt, att rissa arbeten geuomgås i sin helhet, eller om det är att föredraga att ungdomen gör bekantskap med delar af flera arbeten, hade sektionen svarat, att en del arbeten genom sin egen beskaffenhet limpade sig att i sin helhet genom, det att i afseende a andra tiden ej medger detta. Den 38:de frågan hade föranledt det uttalande, att privatstudier ej borde åläggas, men att hågen hos mera begäfpade lärjungar borde väckas och ledas. Öfvergången till de mera obundna universitetsstudierna förbereddes derigenom. Det i frågans tredje del uppkastade spörjsmålet, angående lämpligheten att bestämma alternativa lärokurser, så att till ex. det ena året lästes vissa prosaiska och poetiska författare, men det följande året andra, besvarades med ett uttalande om önskvärdheten af tillgång på goda läroböcker, på hvilken tillgång den ifrågasatta alterneringen i lärokurserna vore beroende. Sektionens afdelning för lefvande sprak, hvilken utsett mag. Schlick till referent, hade börjat förhandlingarne med 47:de frågan, så lydande: -Om inom den klassiska linien latinet, i följd af dess fasthet i formbildning, bör utgöra grundvalen för språkundervisningen. hvilket af de lefvande främmande språken anses böra inom den reala linien int den motsvarande ställningen? Då franskan es ett synnerligen rikt verbal-sy stem, tyskan åter en jemförelsevis fullständig nominalböjning, hvaremot engelskans former, nominala och verbala, äro till det mesta afnötta. men betydelsen af k. merna i nomina först genom yntaxen blir be i tyskan lämpligast att igga till grund för språkundervisningen:Afdelningens flesta ledamöter hade uttalat den åsigt. att modersmålet, jemte t skan, eller näst före densamma, borde vara grundspråk. Det vore af vigt att vänja lärjungarne att tänka klart och att såsom material dervid begagna modersmålet. Derefter borde man öfvergå till tyskan, som hade mesta likhet med modersmålet, och blef slutresultatet af sektionens afdelning ett gemensamt uttalande, att af de främmande lefvande språken tyskan borde börja i I:sta, franskan i 3:e klassen och engelskan uppskjutas till ett sednare stadium af undervisningen. I fräga om den vigt, som borde läggas på de moderna språkens talande, hade meningarne varit delade och något gemensamt uttalande ej egt rum. Slutligen hade sektionen, med anledning af 49:de frågan, uttalat den åsigt att kännedomen om litteraturens alster ej må anses såsom något hufvudsahligt ändamal : och för skolan. Från historiska och geografiska sektioner anmälde lektor Zachrisson, att behandlin gen af den första fråga, som der afhandlats ej ännu hade blifvit afslutad. Matematiska sektionen hade, enligt lek tor Hultmans referat, på 64:de frågan sva rat, att särskild tid, utöfver den i lag an slagna, borde anvisas för öfning i matemati ska problemers lösning skriftligen. 65:te frågan hade föranledt det uttalan de, att läran om eqvationer borde medde las i det omfång, som för den följande un dervisningen vore nödvändigt och tidqei medgåfve. Beträftande den under n:r 66 uppkasta de frågan, om det ej vore önskligt, at stereometrien och trigonometrien finge byt: rum med hvarandra i den nu föreskrifr kursen för reallinien, hade meningarne vari delade och något gemensamt uttalande be egt rum. Lektor Iultman anmälde slutligen, at den naturhistoriska sektionen hade unde s. m. på inbjudning af professor Anders son, besökt riksmusei samlingar, och had sektionen för öfrigt anhallit att, i anseen de till sin fåtalighet, få för den återståen de delen af mötet sluta sig till matemati ska sektionen. Från sektionen för musik, teckning oc gymnastik rapporterade magister IHedlunc att densamma räknat få medlemmar, an tagligen derföre, att för densamma ick några frågor blifvit uppställda. Sektione hade emellertid förenat sig om att såsor sin gemensamma tanke upptaga ett anfö rande vid sednaste läraremöte af musiklå raren vid Göteborgs högre elementarlärg I verk, hvari antyddes den ställning, sor stonkonsten ansägs böra intaga till den all männa bildningen, rörande hvilken fråg