Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juni 1866, sida 2

Bi n 8. del för Ryssland. Från Krigsteatrarne. Samtidigt med inryckningen i Kurhessen och Hannover hafva prenssarne d. 16 gått öfver sachsiska gränsen vid Strehla (vid Elben, jernvägsstation midtemellan Leipzig och Dresden) och Wurzen (3 mil öster om Leipzig). Konung Johan af Sachsen tillikamed ministern v. Beust och krigsministern hade samtidigt lemnat Dresden och afgått till hären, som antogs stå mellan Freiberg och Pirna, temligen nära böhmiska gränsen. Sednare underrättelser bekräfta, att preussarne under general Hersvath v. Bitienfeld inryckt i Dresden, der de af befolkningen emottogos temligen väl, samt hade framskjutit sitt avantgarde mot Pirna. Man ville veta, att österrikiska trupperg förenat sig med sachsiska hären på denna punkt, hvarest de fiendtliga stridskrafterna således stodo hvarandra helt nära, såvida icke de sachsisk-österrikiska trupperna, i stället för att invänta preussarne, dragit sig tillbaka öfver böhmiska gränsen, hvarom säkra underrättelser ännu saknas. Sachsarne hade sprängt bron öfver Elbe vid Riesa och upprifvit jernvägsskenorna. Utom de begge preussiska kolonner, som i tvenne riktningar öfver Leipzig och Grossenhain infallit i Sachsen, har äfven en del af schlesiska armen inryckt der och besatt staden Zittau (i det östligaste hörnet af konungariket). Bref från Harburg (Hannover) af d. 15 skildra den förvirring, -som samma dag herrskade i staden på grund af preussarnes inmarsch. Hannoveranska regeringen synes först hafva tänkt på väpnadt motstånd; åtminstone vari Harburg en inqvartering till den 15 af 3,000 man bebådad. Denna truppstyrka anlände emellertid icke; i stället blef all jernvägsattiralj i största hast förd söderut; de flesta jernvägstjenstemän lemnade genast staden. De förste preussiska soldater, som beträdde hannoveranska området, voro kavallerister och artillerister; sedermera anlände infanteri. Innevånarne emottogo dem utan alla demonstrationer. Bangården blef ögonblickligen besatt och telegrafförbindelsen hämmad. Resande, som med jernvägen ville resa söderut, måste färdas landsvägen. Passagerare-ångaren, som går mellan Altona och Harburg, anhölls af de preussiska kanonbåtarne på Elbe, beordrades att genast inställa passagerare-befordringen samt öfverföra preussiska trupper. I Frankfurt herrskade den 16 stor bestörtning. Det var samma dag som förbundets militärkommission beslöt, att 35,000 badensare, värtembergare och hessare skulle koncentreras kring staden. Det ser ut, som om preussarnes hastiga anmarsch skulle omintetgöra detta beslut. I Selllesien har man ester all sannolikhet att vänta de första stora bataljerna. I bref från schlesisk-böhmiska gränsen till Åugsburger allg. Zeitung upprepas, att general Benedeks arme framryckt i riktning mot Oderberg. Antalet af flyktande qvinnor och barn, som från gränsdistrikten sökte komma in i det inre af landet, var mycket stort; förskräckelsen och ångsten. för de kommande händelserna växte med hvarje dag. Alla kassor, arkiver, testamenten o. s. v. i de schlesiska gränsstäderna bragtes i säkerhet. Äfven de k. postdirektionerna i södra Schlesien beredde sig till flykt; domstolarne deremot skulle fortsätta sin verksamhet. Times militärkorrespondent i Mellantyskland skrifver: I Altenburg, som icke ligger långt från det preussiska högqvarteret, har koleran visat sig, och man fruktar, att den farliga epidemien snart skall utbreda sig bland preussiska twupperna. Emellertid göres allt för att hindra detta, och de preussiska läkarne äro på sin post. Men äfven i afseende på denna utsigt till en kolerafarsot äropreussarne enligtalla berättelser bättre ställda än deras motståndare. Österrikiska desertörer, af hvilka många redan kommit öfver till preussiska hären, försäkra, att på österrikiska sidan saknas både föda, kläder och sold, och att typhusepidemier redan rasa starkt i de kejserliges leder. Desertörer pläga väl vanligen icke gifva någon gynnsam skildring af den sida, som de öfvergifvit, och deras berättelser kunna vara öfverdrifna, men helt visst ligger någon sanning till grund för dessa. För öfrigt äro icke heller preussarne fria från sjukdomar; 1,000 patienter äro redan skickade till Berlin, och det försäkras, att armeens förlust genom sjukdom minskar den stridsdugliga styrkan med 1 Z om dagen. Hela den preussiska; styrka, som är samlad på Sachsens och Schlesiens grän