Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1866, sida 3

relse i sådant fall sannolikt icke dera skulle talat, et icke kan vara grufstyrelsens mening, ratt stådd, att förhindra allmänheten att t göra sig den nationalrikedom, som, utan skada för Höganäs grufvebolags narvarande och framtida verksamhet, genom stenkols upptagande och bringande i dagen kan å annan ort för landet beredas; men då herrar Billow och Ekström inmutat icke allenast spridda ställen inom största delen af Luggude härad, utan jemväl uttagit tillståndsbevis å alla de tätt intill hvarandra liggande inmutningar, som äro b ne inom de . Kulla socknarne, ända intill gränsen af Höganäs stenkolsverks från äldre tider upptagne och bearbetade fält, och enär mutsedlarnes uttagande med tillämpning af gällande grufstadga förutsätter att grufvorna inom en kort tid skola öppnas och arbetena påbegynnas, samt i hvilket fall som helst från mutsedlarne kan åberopas vindicationsrätt till grufvorna, hvarigenom inmutningen i allmänhet medfar den verkan, att ingen annan än mutbrefvens innehafvare omedelbarligen kan vara berättigad öppna nya schackter inom de inmutade falten, så är uppenbart att Höganäs stenkolsverks närmaste framtid, godtyckligt gjord beroende af de verkställde inmutningarne, är på ett så betänkligt sätt fornärmad, att grufstyrelsen icke utan att åsidosätta allt intresse för stenkolsverkets vidare framgång, kunnat stillatigande låta de påbörjade kolbrytningsföretagen passera. Och, enär Höganäs grufvebolag nu innehar privilegierade rättighet till stenkolsbrytningar och andra sossilier allestades inom Luggude och Rönnebergs härader, enär bolaget, för att bringa detta stenkolsverk, stäldt i förbindelse med åtskilliga andra deraf härflytande fabriksanläggningar, till den ståndpunkt det nu innehar, måst uppoffra millionstals riksdaler och, slutligen, när Höganäs grufva, hvilken, till följd af den derstädes utveck lade verksamhet och den der anställda talrika arbetarepersonal, bildat en egen församling med öfver 2.000 innevånare samt utgör centralpunkten för icke allenast flera offentliga verk och inrättutan äfven för omkringliggande ortens sättning och allmänna rorelse, torde det ken från allmän eller enskild synpunkt kunna anses obefogadt, att grufstyrelsen, äfven om hänsigt t till de friare grundsatser, som beträfngar och industrigrenar enligt nuvarande tidsf.rhållanden inträdt, söker att med anlitande af lagens biträde tillbakavisa de inkröktningsförsik, med hvilka stenkolsverket genom de af herrar Billow och Ekström vidtagne åtgärder blifvit hotadt. Jag anser mig här böra nömna, att grufstyrelsens protest emot berörde åtgärder är så mycket mera berättigad och främmande för hvarje inkast, som skulle kunna göras, att vederbörande derigenom blifvit i utöfning af sin rätt på ett eller annat sätt förnärmade, som ingen af dessa hrr ens kan såsom uppfinn åberopa något giltigt stöd för förment egande rätt till de af dem bearbetade grnfvor, enär koltillgången derstädes långt förut blifvit genom Höganäs grufve-bolags försorg undersökt, ehuru arbetena då af flera skäl blifvit tillsvidare inställda, och det sålunda är uppenbart att spåren efter dessa undersökningar i väsendtlig mån om icke helt och hållet tjenat herrar Billow och Ekström till vägledning vid de af dem verkställlde grufbrytningarne. Förklarandenas tolkning af 40 i kongl. grufstadgan den 12 Januari 1855 är lika ensidig som deras framställning af sakförhållandet i öfrigt. Denna 8 innehåller, att utan afseende å hvad i grufstadgan bestämdt blifvit om de utmål, som hädanefter läggas, ,,skola för alla äldre grufror jemte bergslagernas s. k. odal grufvefält tillgodonjutas de uimål, som för dem förut varit gällande och grufegarne af ålder innehaft, eller efter förra författningar fått sig särskildt anvisade r nu, efter hvad här ofvan blifvit visadt, Luggude och Rönnebergs härader äro att anse såsom ett ensamt för Höga stenkolsverk utstakadt och saststaldt distrikt, så måste deraf följa, att härvarande grufvebolag, under den i grufstadgans 40 omförmälda förutsättning, med andras uteslutande, innehar stenkolsupptagningsrätten i dessa tvenne härader, hvilken rätt bolaget alltså oqvaldt eger tillgodonjuta, utan afseende å hvad grufstadgan innehåller om de utmål som på deri föreskrifvet sätt annorledes kunna förvärfvas. De åberopade privilegierna föreskrifva ingen viss tid, inom hvilken befintlige stenkolsfilt å det utstakade området skola vara öppnade och bearbetade, och en sådan föreskrift, beträffande stenkol, har till följd af sakens natur icke heller, ur statsekonomisk synpunkt betraktad, kunnat meddelas, enär, förutom svårigheten, att under en styrelse på flera tusende ställen samtidigt upprätthålla stenkolsbrytningar, det är uppenbart att ett slikt utgrenadt arbetsföretag i sjelfva verket skulle lända till skada för landet, då de å olika ställen mer och mindre djupt liggande flötsar, uti hvilka stenkolslagren innehållas, äro inom grufdistriktet enligt noggrant utförda vetenskapliga undersökningar i allmänhet, med hänseende till kolförrådet af ringa mägtighet. och grufvorna följaktligen, på ett sådant genomgripande sätt gjorda till föremål för skyndsam bearbetning, inom en kort tidsrymd skulle vara uttömda och icke för kommande generationer kunna medföra någon frukt, men en i nämde rigtning omfattad verksamhet deremot, med särskildt fistadt afseende å ortens skoglösa tillstånd samt brist på torfmossar skulle bland den stora a! eten r . yrrilegiernas till öra sig gällande de, som af privilegie nda och ordalydelse rätteligen framgå. Vid farI ilarandernas uppgift, att min å grufstyrelsens vägnar i ämnet ingifna ansökning år affattad i ytterst sväfvande ordalag och att hela första delen af ansökningen skulle vara en misslyckad framsställning af förhållandena, tillkommen antingen vrångvist eller af bristande insigt, anser jag ic nödigt något påminna; enär dessa uttalade åsi ndtligen bero på herrar Billows och Ekströms enskilda uppfattningsfarmåga, om hvilken jag icke finner skäligt ingå i något bedommande. Att herrar Billow och Ekström, enligt hvad förklaringen utmärker, i jemnbredd med sina protester emot sgrufvebolagets i ansökningen vickte påståenden, IK at sig icke ,, kunna fatta I dermed egentligen menas-, utgör också ett ämne af så individuel natur att jag icke bör derom yttra mig. Sedan jag sålunda utvecklat hvad jag i anledning a förklaringen ansett mig böra till stöd för grufv bolagets talan vidare andraga, öfverlenmar jag sasken till Kongl. Maj:ts befallningshafvandes prafning. Och under bestridande af forklarandernas ästående om målets forvisande till domstol, tillforser jag mig bisall till ansekningen, hvilken i sin helhet fullföljes. Höganäs grunsva den 23 April 1866. J. Sjökrona. Utdrag af protokollet hållet vid ordinarie bolagsstämma med delegarne i Höganäs Stenkolsverk den 20 Juli 1865. 8 1. Styrelsen frar e huruvida bolaget ansåg rtder böra vidtagas, för att med begag-I nande af bolagets privilegier, söka stifja de inmutningar af stenkolsfalt. som någon tid i grannskapet pågått, och förklarade bolaget sig, fullkomligt inseende de skal. hvarföre styrelsen icke hitintills i detta hänseende skridit till några afgörande beslut utan först velat inhem åsigt, nu vilja åt styrelsen uppdra fattning om anställandet af ett juridiskt ombud, i samråd med hvilket styreisen bemyndigades att vidtaga de ytterligare mått och steg, hvilka ansågos för målets ernående n diga. M