bjuda ett synnerligt intresse, ej minst derigenom, att den skall ådagalägga, huruledes det ifriga arbetet för den materiella utvecklingen alldeles icke menligt inverkar på de mera ideella sträfvandena, långt mindre motverkar dem. Ett harmoniskt framåtskridande, ett verkligt kulturlif kan aldrig vinnas ntan att de sköna konsterna värderas och uppblomstra. Allernådigsta drottning! Då H. M. konungens opasslighet beröfvat oss glädjen af hans personliga ni ro vid detta högtidliga tillfälle. n en dyrbar ynnest, att Eders Maj: da sin höge gemåls person, och få de c. M:t i nåder förordnade komitter genom mig, de båda komitternas ordförande, underdånigst anhålla det Eders Maj:t behagade förklara dessa utställningar öppnadeII. M. Drottningen höjde sig från sin plats och uppläste från ett i handen hållet papper följande ord: Nedkallande öfver detta fosterländska företag den Ilögstes välsignelse, förklarar jag, å Konungens höga vägnar, allmänna Industrioch Konst-utställningarne i Stockholm öppnade. Fanfarer och kanonskott gåfvo eftertryck åt dessa ord, hvarefter genast vattenkonsterna ade spela och maskinerna, nere vid byggnadens södra sida, sattes i rörelse. i det kören ånyo uppstämde: Stäm upp med fröjd En jubelsång kring dal och höjd! Se invigdt är Det rum som här Om fredens lycka vittne bär. Mitt fosterland Var stolt, var glad Du Mälarstrand, Du Birgers stad. Vi trygge oss, o Gud, till Dig, Du aldrig svek Ditt folk ännu, Vid farors hot, på mödans stig Vårt värn, vårt säkra stöd var Du! Hägna, helga, Herre, sjelf vårt verk Och till manlig bragd vår ande stärk; För oss på din sannings stråt, Ledda af Din hand, Eniga framåt, Sist till ljusets land. Efter det härpå folksången afsjungits, borttogos alla barrierer och cirkulationen blef fri. De kungliga personerna gjorde en rund för att taga industriföremålen i betn de och detsamma gjorde väl ock d a församlingen, om man äfven j kunde undgå att derjemte betandra ömsesidigt och till möStockholms skarpskyttekår, som omkring 1,000 man stark paraderat vid hufvudingången, inbjöds något sednare att inträda 1 salen. Hertigen af Östergötland gaf längre fram middag för komiterade till expositionen, kommissarierna och andra medverkande krafter, dervid han egnade en särskild skål åt den skicklige och nitiske qvartermästaren Cedergren, som under majoren Edelsvärd och kapitenen Nerman haft bestyret med expositionsbyggnadens utförande. Det är ej ofta en underordnad, men vigtig kraft vinner ett sådant erkännande, och att det nu skedde länder prins Oskar till särskild heder. — Sjelf erhöll hertigen i går Wasa Ordens stora kors, en dekoration, som lärer vara den enda svenska, som kan bäras af en serafimerriddare jemte hans öfriga grannlåt. I dag har det varit tillfälle att göra ett grundligare besök i expositionsbyggnaden äfvensom i nationalmuseum, hvarest konstexpositionen är anordnad. Någon utförligare beskrifning kan man dock ännu ej göra. Såsom något egendomligt för denna exposition må dock anföras, att man här — genom en tillfällighet — ser framställda de trenne hufvudperioderna af den menskliga kultur-utvecklingen. I det anspråkslösa annexet framställas jagten och vet (af fiskeriredskap, i nät, båtar m. m., förekommer en rik och intressant samling); på gårdarne, under de höga lindarne, stå åkerbrukets redskap; i sjelfva expositionsbyggnaden glänser industrien (i inskränkt mening) uti sin glans, hvarefter slutligen, uti nationalmuseum, konstens blomma utvecklat sina blad. Under det vi sålunda i Norden fira en vacker och fröjdefull fest på den fredliga täflans och det broderliga umgängets område, förkunna måhända kanonskotten att broderkriget utbrutit i Tyskland. Det är en besynnerlig och gripande kontrast. Det är emellertid naturligt att vi, under sådana förhållanden, ej skola erhålla några besök af gäster från denna del af vår verldsdel. Deremot böra vi kunna vänta fremmande från England, särdeles om det omdöme der blir bekant, som en framstående engelsk industriidkare i går yttrade, att denna nordiska exposition slagit honom med förvåning, ja att han fann här föremål och anordningar, som öfverträffade hvad han sett vid de stora verldsexpositionerna. Det är dock nödvändigt, att expositionskomiterade göra något för att utlandet erhåller en närmare kännedom om vår utställning, hvilket kan ske ganska enkelt på det sätt att våra legationer derå fästa de stora tidningarnes uppmärksamhet, anmodande dem att hitsända referenter. Dock böra dessa uppmärksammas mera än våra egna publicister, hvaraf en och annan haft svårt nog att, mot betalning, erhålla inträdeskort till gårdagens högtidlighet, äfven då man enkom gjort sig be