Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1866, sida 3

Åt minnet af Carl von Linnå den 12 Juni 1866, af Småländska nationen i Eend. Från flydda dagar uti mitt sinne Der ristad står En gammal sägen, som ur mitt minne Ej snart förgår. I hemmets bygder jag hörde den — På folkets tunga den lefver än. Vid ,,Taxås klint. der som Möckeln leker Mot stenig häll, Der vinden blommornas kinder smeker I sommarqväll, Sågs ,,.blomsterkonungen gå allen — Han var då ännu en liten en. Till skogen hade han smugit sakta Från Fadrens gård. Guds englar oskulden bättre vakta, n hemmets vård: Ty tredje dagen han lekte än Med blommor glad, när han fanns igen. Han tvenne nätter på blomstren hvilat, Hans tak var skyn. — Hvem vet hvad ljufliga drömmar ilat Förbi hans syn? Kanhända drömde han redan då Om furstendömet bland blommor små. Den verld, som så i din barndomsdagar Du älskat reen, Dess underbara, dess djupa lagar Du tydde sen Med denna himmelska siarblick, Som utaf kärlek sin klarhet fick. Ditt land är fattigt, och sjelf du egde Ej gods, ej guld; Det bjöds från fjerran, men mera vägde Din kärlek huld Till Fosterjorden, som, Modren lik, Af sonens ära blef — mer än rik. Ej modershjertat en kärlek glömmer Så ren, så varm, Men Svea trofast ditt minne gömmer Vid modersbarm, Sålänge ännu i skogens famn Linnea hviskar ditt ädla namn.