Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1866, sida 2

UTRIKES. TYSKLAND. Sedan den 6 Augusti 1806, då kejsar Frans II nedlade den tyska kejsarkronan och förklarade det tyska riket i sin dittills varande form för upplöst, har det knappast varit någon vigtigare och mera afgörande dag i Tysklands nyare historia än den 14 Juni 1866. Den mäktigaste bland de rent tyska af det år 1815 stiftade förbundets medlemmar, stormakten Preussen, utträdde nämnde dag ur förbundet. Sedan alla de tyska staterna af andra rangen, med undantag af Baden, samt den 16:de kurian (Lichtenstein, Reuss, Schaumburg-Lippe, Lippe-Detmold, Waldeck och Hessen-Homburg) röstat med Österrike mot Preussen för mobilisering af hela förbundshären, förklarade den preusske förbundsgesandten, Savigny, på sin regerings vägnar, att ,,Preussen måste betrakta den hittills varande förbundstraktaten såsom bruten och icke bindande; likväl ville konungen af Preussen icke dermed äfven anse förbundets nationella grundval såsom upphäfd, utan ville tvertom sasthålla de under den 10 dennes i en cirkulärnot till förbundsregeringarne framställda grunderna till ett nytt förbund med dem, hvilka vilja räcka Preussen handen dertill. Preussens tyska framtidsprogram, hvilket är nedlagdt i bemälda utkast til en reorganisation af förbundet, under preussisk-bajersk öfverhöghet, är redan förut a oss till sina hufvudprinciper meddeladt. För ögonblicket har man temligen allmän ansett detta förslag endast afse att vinna de tyska staterna för en allians mot Österrike. Med Preussens utträde kan visserligen icke hela förbundet sägas vara och upplöst, men det torde vara klart och otvifvelaktigt, att det icke mera kan återupprättas inom de gamla gränserna och på den förra basen. Det förestår nu en kamp på lif och död mellan Preussen, såsom den makt, hvilken sagt sig lös från förbundet, och Österrike tillika med de förbundstrogna regeringar, hvilka vilja tvinga Preussen till lydaktighet för , det oupplösliga förbundets autoritet och lagar. Det kommer nu an på, om Österrike och förbundet äro i stånd att kufva denna motstridiga makt samt tvinga den in i de förra förhållandena. Att förbundsmajoriteten står på denna ståndpunkt, framgår af den österrikiske presidialgesandten baron v. Kiibecks svar på Preussens förklaring. Presidenten framhöll nemligen, att till följe af förbundsförfattningen vore det tyska förbundet oupplösligt, af hvilken orsak förbundsförsamlingen skulle fortsätta sina arbeten; i förbundets namn protesterade han emot Preussens faktiskt oberättigade steg. Spörjsmålet är nu ingentin mindre: än: finnes det nu ett tyskt förbun eller icke? I förra fallet kunna hertigdömena icke annekteras till Preussen; i det andra faller det hittillsvarande Tyskland sönder och upplöser sig i större och mindre af hvarandra alldeles oberoende stater. De stater, hvilka under den märkvärdiga sessionen i förbundsdagen röstade med Preussen, voro: Mecklenburg, Luxemburg, Oldenburg, de Sachsisk-Thiringska hertigdömena och hansestäderna. En flyktig blick på kartan är nog för att visa, huru alla dessa länder och städer ligga inom den preussiska maktsferen, och knappast lära de haft något annat val än att rösta mot det österrikiska mobiliseringsförslaget. Häraf följer emellertid ingalunda, att dessa stater äfven äro beredda att tillsammans med Preussen utträda ur förbundet eller att deltaga i Preussens strid mot förbundet. För öfrigt skulle en allians med dessa småstater icke särdeles mycket öka Preussens makt, enär de tillsammans icke representera mer än 2 millioner innevånare och endast kunna uppbringa en gemensam armå af 35,000 man; hvaremot de stater, som röstat med Österrike, räkna öfver 15 millioner innevånare och råda öfver en krigsstyrka af omkring 300,000 man. De under gårdagen anlända telegrammerna synas åtminstone icke motsäga ryktet, att Preussen, för att försäkra sig om sin maktställning i norra Tyskland, skulle ockupera Braunschweig, Hannover och Kur-Hessen. Att dessa trenne stater i omröstningen uti förbundsdagen stått på Österrikes sida emot Preussen, vittnar mera än allt annat om, huru stor fruktan man hyser för hvarje närmande till den preussiska regeringen. Man kan häraf äfven finna, huru ogrundadt de preussiskt sinnade tidningarnes tal varit om ett eventuelt nederlag för den österrikiska regeringen i förbuudsförsamlingen. Vid staden Aschaffenburg i norra Bajern bildas ett läger, till hvilket redan äro kommenderade de österrikiska besättningarne Frankfurt och Mainz. Af den bajerske generalstabschefen wv. d. Tanns resa till Olmitz slutar man, att denne general är bestämd till ett högre befäl under det förestående kriget. Hertigen af Coburg kommer att mottaga ett befäl i preussiska armåen. Preussiska regeringen har notorialiter för bankirhuset Rothschild tillkännagifvit, att det icke utan Preussens samtycke måtte utlemna de förbundskassan tillhöriga penningebelopp, hvilka äro deponerade hos