Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1866, sida 2

massa Verywell) mycket glad i qväll. — Skepp komma Newyork. — Fina ladies och gentlemän spisa ,supper hos massa. — Kanske inte sofva n — — — Hvar är Alma? afbröt den unge kreolen gummans ordsvall. — Den söta miss vänta er, — men sakta då, hviskade gumman och fattade i den unge mannens plaid, då han ämnade skynda bort inåt trädgården — Ni stanna här, fortfor hon; jag gå bort, — säga till det söta barn, — se etter att massa lagt sig, — komma sen och hemta er. Knotande fogade den unge kreolen sig efter gummans anordning, och straxt derefter fann han sig ensam. Han satt der fullkomligt undanskymd. Öfver honom bildade lummiga accacier ett tätt hvalf, som månen knappt förmådde genomtränga. Bananasträdens svärdlika blad och kokospalmernas smärta stammar aftecknade sig mot den blå himlarymden, eldflugorna beskrefvo glänsande linier i halfdunklet, och på afstånd urskiljde han mellan ett nät af slingerväxter de ljusa konturerna af boningshuset. Den fallande daggen hade uppfriskat de talrika exotiska blommorna, hvilka fylde luften med en berusande vällukt. Endast prasslet af ett och annat blad samt syrsornas skri afbröto den djupa tystnaden. Det var verkligen en sinnesrusande natt, isynnerhet för den, hvilken i likhet med vår unge kreol kände sitt heta blod sjuda af — Hvad denna tvungna väntan dock föreföll honom lång, oaktadt den förtrollande scenen omkring honom! — Flera gånger ämnade han lemna sin plats och smyga sig längre in i trädgården, men fruktan att negressen ej då så snart kunde råka honom qvarhöll honom under löfhvalfvet. Minut efter minut förflöt; redan hade den unge Gana uthärdat nära en halftimma på sin un) Negrernas förwidning af namnet Gjörvell.