Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juni 1866, sida 2

starka berästningar, hvilka asse att under ; skydda Piemonts slätter. Det råder äfven för närvarande ett friskt militärlif der, så att staden synes uteslutande vara yebodd af soldater. Hvad Cremona angår, så påskyndar man visserligen byggandet af dervarande verk på det ifrigaste, men för det förestående fälttåget synes befistandet af denna plats icke utsträckas ängre, in att den skall tjena som stödjepunkt. Bologna är af synnerlig vigt för dess jätte-arsenal, som sträcker sig öfver en yta af 70 qvadrat-kilometer och är, enligt många uppgifter, ointaglig. Utom de fyra fästningarne sedan år 1859 fortöper en kedja befistningar från Friauls berg till Lonato och Peschiera samt omkring Gardasjön, vid hvilka hvarenda punkt är begagnad för att bereda hinder och anbringa försvar. Jernbanor och bryggor äro här så väl anlagda, att man väl må kunna säga, att den nyare fästningsbyggnadskonsten uttömt hela sin konst på dessa fruktansvärda verk. Likväl vet hvarje italienare, att Italiens öde icke kommer att afgöras framför dessa befästningar, utan på Po-linien och vid Adriatiska hafvets kuster. Angående de ofvannämnda berästningarna kring Piacenza skrifves i den franska ,,Journal des Debats: Detta befästningsarbete ledes af ingeniörgeneralen Pepetto; bestyckningen är gjord af general Longo. Verken bestå af tre med hvarandra i törbindelse stående förskansade linier. De tvenne inre hafva redan förut funnits till; den tredje, med spridda verk, är nyanlagd och ligger långt utanför de andra linierna ut på slätten. I detta ofantligt stora förskansade l största delen af italienska armåen inrymmas, och en långt. mindre styrka är nog för dess försvar. Utanför den tredje linien är terrängen liksom inrättad till bataljfält; till en del lärer den vara underminerad. För närvarande står 3:dje armökåren, under della Rocca, i Piacenza. Denna kår består af divisionerna prins Humbert, Cuggia, Bixio och Govone. Petruccelli della Gatina anställer i Journal des Debats en jemförelse mellan den österrikiske och italienske soldaten. Den italienske soldaten — säger Petruccelli — är af stark kroppsbyggnad, välbyggd, smidig och smärt. Hans blod kokar och hans nerver äro mycket retliga. Han är måttlig, anspråkslös, lätt att tillfredsställa och läraktig. Man gifve honom ett stycke bröd samt en klunk vin och vatten, och han skall, om hans anförare så fordrar, dagligen marschera 50 kilometer. De italienska regimentena äro så organiserade, att man vid sidan af en sicilianare med arabiskt utseende ofta ser lombardens nordliga typ; piemontesarens ärliga, men uttryckslösa ansigte höjes genom en nära intill varande neapolitanares häftiga drag och romagnolens utmanande och beslutsamma mine. I de österrikiska regimentena är det helt annorlunda; der äro menniskor sammanförda af helt olika racer. Slaven står vid sidan af italienaren, czeken vid sidan af tysken, polacken vid sidan af slovaken, ungraren vid sidan af kroaten, allt racer, hvilka ömsesidigt hata hvarandra. Grannen i ledet känner icke sidokamratens språk; de hafva hvarken samma kult, samma böjelser eller samma passioner. Det är själen, som sätter italienska armeen i rörelse; den österrikiska röres genom slentrianen och kommandot. Den österrikiska armåen står således före den italienska i det methodiska slagtandet; men den italienska är utan tvifvel den österrikiska öfverlägsen vid stormningar, der dess häftighet skall nedbryta allt. Den italienske soldaten vet för hvad han kämpar; den österrikiske för hvem. Den italienske soldaten är medborgare, lefver bland folket samt delar dess fröjd och smärta; den österrikiske är soldat och ingenting annat, lefver isolerad, hör knappt någon annans röst än sin korporals. Den österrikiske soldaten är uthålligare än den italienske; den sistnämnde deremot häftigare och mera energisk. FRANKRIKE. .Liberte omtalar ryktet, att ett kejserligt manifest, i form af ett tal till de stora statskorporationerna, snart skulle utkomma. För samma ändamål som generalerna