Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juni 1866, sida 2

om de afskuros här och grepos under plundringen af ett hus, kunde det gå dem illa. I största hast tog han således hvad som låg till hands och följde de förutgångna, hvilka redan voro på väg ned till båten. VIL Kommissarien i fällan. De olyckliga fångarne befunno sig emellertid i en förskräcklig belägenhet, prisgifna åt sin bödel och utsatta för soldaternas råa skämt, hvarigenom de sökte fördrifva det långa uppehållet vid stranden. Fosca hindrade dem ej derifrån, och sennor Ramos skar maktlös tänderna. Han kunde ingenting göra. Med händerna sammanbundna på ryggen låg han akterut i båten, medan kommissarien hade tagit plats bredvid honom och höll styrrepen i sin hand. Den unga frun satt med sitt barn midt i båten bredvid sina der uppstaplade husgerådssaker, och hennes tysta tårar neddroppade på den lillas kinder, medan hon sökte lugna henne och meddela henne en tröst, som hon sjelf saknade. Kommissarien hade redan blifvit otålig, ty ehuru han i sin snikenhet hade skickat soldater ännu en gång upp till huset för att bortföra så mycket som möjligt, så började han likväl att finna tiden lång. Soldaterna ströko emellertid fram och tillbaka på stranden, då en af dem anmälte de väntades ankomst. — Nå ändteligen! ropade Fosca redan på långt håll till dem. — Det har dröjt länge. Laga att ni komma ombord i — ten. Men hvarför släpa ni det ler er? Hvem har sagt er att ni shalle