SU AM 1PU tallstoeugålt UME. OO Ah jade meddelas. Att problemet kan lösas, hade man här tillfälle att öfvertyga sig om, ehuru denna undervisning, i hvilken det gäller att bibringa lärjungarne begrepp om sättet att frambringa talljuden utan någon ledning af örat, naturligtvis fordrar hos lärarne sällspord skicklighet och ihärdighet. Det gör ett sorgligt intryck att höra dessa icke af hörseln reglerade och derföre oftast skarpa och entoniga ljud; men de blifva dock understundom förundnrligt rena och tydliga. — Inom de blindas afdelning ådrogo sig de vackra skrifprofven utan tvifvel största uppmärksamhet. Skriften utföres med ledning af en dubbel-lineal af jern med en rörlig klaff, inom hvilken bokstäfverna formas på sådant sätt, att blyertspennan följer kanterna af det i densamma anbragta hål, hvi vidgas genom derå befintliga mindre fallklaffar. då plats behöfves att föra pennan nedanom eller ofvanom linien. Denna lineal är inventerad af läraren vid institutet hr Åstrand, och hvilken sinnrika uppfinning vid sistlidne års utställning i Dublin vann mycket erkännande. Alla bokstäfver formas rätvinkliga, liknande s. k. stenstil. och skriften blir i hög grad redig, lättläst och, genom sin fullkomliga regelbundenhet, för ögat behaglig. I den vackra kyrksalen, belägen i byggnadens midtel-utsprång, examinerades särskildt den på samma gång döfstumme och blinde Magnus Olofsson från Lima socken i Dalarne. M. Olofsson, som nu är 22 år gammal och vistats något öfver 6 år vid institutet, har genomgått Luthers lilla katekes, en del af svenska historien och allmänna geografien, hela svenska geografien, afdelningarne om djurriket och himlakropparne i Berlins naturlära, i räkning till och med sorträkning, läst med känseln Johannes evangelium tryckt med upphöjd stil, skrifver med tillhjelp af den nämnda linealen läsligt och redigt samt är en skicklig korgmakare. Sedan examina afslutats, utfördes af de blinda ktare vokaloch eleverna från kyrksalens orgel instrumentalmusik, enligt ett program, upptagande. icke mindre än nio numror, bland hvilka flera ensemble-saker för violiner, violoncell och flöjt. Derefter uppläste direktör Borg årsberättelsen, vande vid handen, att elevernas antal för når rande utgör 242, deraf 193 på afdelningen för döfstumma och 49 på afdelningen för blinda. Hr Borg omförmälde den utvidgade verksamhet, åt hvilken institutet kunnat egna sig till följd af representationens frikostighet samt det snart inträdande glädjande förhållande, att till följd af denna utvidgade verksamhet och genom det åt s. k. tysta skolan beviljade statsunderstöd, i vårt land inga inom undervisningsåldern varande döfstumma barn torde blifva i saknad af uppfostran. — Hofrättsrådet Pfeffer. som i egenskap af direktionsledamot utdelade belöningarne till lärjungarne, tillkännagaf dessförinnan att I. M. Konungen låtit underrdirektionen, att H. M:t förärat medaljen i guld för medborgerlig förtjenst åt den ofvannämnde läraren för de blinde, hr Åstrand, för hans nitiska vi samhet och sinnrika uppfinningar till undervisningsmaterielens förbättrande. — Associationsräsendet. Under denna rubrik läses i Aftonbladet: Den stora industriens alltmera tilltagande öfvermakt har, i förening med den stegrade lefnadskostnaden, äfven i vårt land bragt den så länge endast på afstånd hotande arbetarefrågan närmare den ståndpunkt, på hvilken den ovilkorligen påkallar sin lösning. Det är den bittra, för hvarje dag allt tydligare framstående erfarenheten, att handiverkaren och arbetaren, hvar och en öfverlåten till sina egna små hjelpmedel och sin egen ringa ekonomiska styrka, måste gå under eller nedsjunka i hopplös fattigdom, som under de sednare tjugo åren i andra länder öfvertygat så många tänkande män af dessa tvenne klasser om nödvändigheten att förena de splittrade krafterna till det gemensamma mål att förminska eller upphäfva inflytelsen af nämnda olägenheter. Det är det inskränkta omfång, hvaruti handtverkarne drifva sitt yrke, som utgör deras svaghet; skulle de då icke kunna uppnå större styrka genom att förena sina små verkstäder till anläggningar af en sådan storlek att de kunna konkurrera? Eller, om de icke ville gå så långt, skulle de ieke, genom att förena sig i de åtgöranden, som stå i förbindelse med deras egentliga verksamhet, såsom inköpet af materialier och den färdiga produk sättning, kunna uppbringa dessa tillräckligt stor skala? Då de nu, hvar för sig, hafva ingen eller ringa kredit, skulle de icke förenade kunna erbjuda någon garanti för de penninglån, hvaraf de så ofta komma i behof, och hvar medlade som de vanligen, då de först öppna egen rörelse, äro, icke kunna utvidga sin verksamhet till det omfång, som gifver skälig behållning? Skulle de icke, vidare, kunna inköpa sina lifsförnödenheter billigare genom att slå sina små tillgångar tillsamman och köpa i större partier? Det är väl oemotsägligt att allt detta kan ske, om sakerna bringas rätt å hane, om man verkligen eåll hvad man kan och icke mera, om man hvarken gör för litet eller skjuter förbi målet. Föreningstanken är en af dessa sunda, fruktbara tankar, som, en gång väckta, oemotståndligen bana sig väg till erkännande och verkställighet; och flere tecken visa, att den tid icke är långt borta, då man äfven här i landet skall, i den fulla utsträckning, som förhållqndena i sanning påkalla, bringa den till utförande. Emellertid sakna våra arbetare den vana vid att förena sig och, för gemensamma ändamål, verkställa periodiska inbetalningar m. m. dylikt, som utgör ett grundvilkor för möjligheten att kunna afhjelpa gemensamma lidanden eller olägenheter; åtskilliga i sednare åren gjorda fö att bilda föreningar för uppköp af lifsförnödenheter hafva strandat dels emot arbetarnes tröghet och obekantskap med fördelarne af en sådan association, dels äfven emot deras bristande ordentlighet vid de nödiga insättningarne, dels ock emot stiftarnes rutan de, obeoerfarenhet och en viss hos nybörjare i dessa angelägenheter icke ovanlig benå genhet att i ett enda företag sammanföra en myckenhet olika associationsarter. Det är, med kännedom om dessa fruktlösa bemödanden, och sedan åtskillige af den arbetande klassen, som kommit till insigt om det trängande behofvet af en sammanslutning inom denna klass, så framt hon skall kunna komma i åtnjutande af de medborgerliga förmåner, hvaraf andra samhällsklasser äro delaktiga, förklarat att de icke, utan leduing och råd af andra, mera vällottade samhällsmedlemmar, kunna brina sådana associationer till stånd, som ett Sällskap för Arbetareföreningars befrämjande här bildat sig. Dess ändamål är, enligt J414. -ft Ffno ata d