Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1866, sida 1

hvisselpipan och rusa åstad efter dess kommando. Så gick solen ned öfver hafvet och åter upp. ,Ar detta Sverge? — utropade med förvåning en vacker holländsk dam, när vi landat i Malmö, med ett uttryck, såsom tänkte hon: det här ser ju ut som annat folk-. — På Malmö redd låg vår förste monitor, , John Ericsson, såsom en padda på vattnet, med sitt lilla fästningstorn, hvars slutna ögonlock dolde de blickar, som äro ämnade att ljunga eld och död. — I Sundet och på Kattegatts lätt krusade vattenspegel mötte hundratal af seglare. — Så gick solen åter ned — ett mörkrödt eldklot, hvars sista strålar ännu länge dröjde såsom en lång, ljus strimma på vattnet. Och när dagen äter randades var Dana i — Göteborg. Och der tager jag nu afsked af de låsare, som ej tröttnat att följa med på denna schweizer-färd, som ej rår för om berättaren ej förmått med tillräcklig åskådlighet utföra sina skildringar. Betraktadt från jernvägskupen förlorar landskapet många af de detaljer, som utgöra dess karakteristik. Den hastiga öfverblicken, likasom den flyktiga bekantskapen, lemnar åt fantasien att fylla mellanrummen.