Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juni 1866, sida 2

Mainz praktfulla domkyrka. Snart framgick bantåget öfver den syperba jernbro, som här sväfvar högt öfver Rhen, och in genom de starka fästningsverken. Det var dock ej lång tid att dröja i Mainz, ty den första ångbåten utför Rhen skulle inom kort afgå. Denna Rhen-resa, från Mainz till Cöln, skedde under de mest gynnsamma förhållanden. Vädret var oändligt vackert; passagerarnes antal hvarken för stort eller för litet; fartyget rymligt och beqvämt, betjeningen uppmärksam och påpasslig, nästan mer än hvad en anspråklös resande önskar. Utan tvifvel ega Rhens höga stränder, med deras oafbrutna följd af vingårdar, många herrliga momenter, men sitt högsta intresse ega de dock i den förvånande mängden af borgruiner, den ena mera pit toresk än den andra. Endast ganska få af dessa gamla fästen (eller nästen) äro uppförda på bergåsens högsta höjd. De äro till regeln byggda på någon enstaka från bergväggen utskjutande klippspets, hvarigenom de gamla gråa murarne afteckna sig mot en ljusgrön botten. På något afstånd från borgen ligger en kyrka och nedanför — invid fiodens strand — utbreder sig den lilla staden eller byn, i hvars fästningsverk — murar och torn — riddarborgen utgjorde höjdpunkten, stadens på en gång beskyddare och förtryckare. Dessa samlade bilder af medeltidens samhällslif framträda oupphörligt. Knappt har man förlorat den ena ur sigte, förrän en annan ännu mera pittoresk framträder, väckande ett nytt utrop af beundran. Denna Rhenresa vore väl värd sin särskilda beskrifning, derest ej sången och sagan redan så mycket förherrligat dessa herrliga nejder. På andra sidan Coblenz, hvarest åter en af dessa beundransvärda jernbroar sväfvar öfver den väldiga floden, minskas intresset, trots Drachenfels och Rolandseck, m. fl., och man kan med mindre uppoffring öfverlemna sig åt konversationen. Naturligtvis blefvo politiken och kriget hufvudämnen för samtalen. Då man landade i Cöln, under ett nu inträffadt störtregn, togs afskedet från en angenäm bekantskap — en fransman — i ungefär följande ord: .Uppå ett gladt återseende! Om tusen år. I en bättre verld. Hvarest det ej regnar, utan råder bättre solljus. lott ej hettan blir för stark!. Det är rätt högtidligt att från hotellets balkong, med utsigten öfver Rhen, höra Cölns många kyrkor förkunna den kommande dagens sabbatsro. Är det en illusion, eller ett akustiskt fenomen, då der böres på något afstånd ett eko, ljudande likasom monotona, högtidliga böner, kommande från en kyrkas osynliga kor? S dallra i den rena aftonlusten tempelkiockornas djupa toner öfver Rhens spegel blanka yta. De hafva nu tystnat.