Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juni 1866, sida 3

Harförarr ensarl vinner icke Häagel, De djupa leder vinna det åt honorh. Under min framskridna, i viss mån skiftesrika. lefnad har jag ofta l:rt mig inse riktigheten af du a sa Ser. eller ati, i fråga om handling och verksam het. hvarje enskilds bemödande i allmanhet blir fruktl st, så framt det ej underst djes af vänner och medhjelpare. Nimnstone måste jag, för nun del, villigt erkänna, att utan ett sådant underst d skulle de åligganden, som tillh ra den embetsbefattning, hvilken jag så linge innehaft, icke kunnat af mig najaktigt uppfyllas, och hade ej heller det lilla, jag under tidernas lopp förmått utratta, kunnat gehomfeu a Men åren gå icke förbi utan att lemna spår efter sin framfart. Sjelf flyter tidens ström utan afbrott och förändring, men vi, som föras på dess vågor mot okända mål — vi f randras. Man känner detta b st då åren alltmer börja öka sig, men deremot krafterna förminskas. Och nar en sådan känsla af tratthet i er sig, då är, i min tanka, tiden inne, att man bör draga sig tillbaka; då manas man att utbyta en verksamhet, som börjar bli for tung, mot en annan, som bittre öfverensstämmer med måttet af de krafter, som återstå, Ä Med bruten helsa känner jag numera behofvet af ett sådant utbyte och af hvila, och jag kommer derföre också att innan kort lemna den plats jag nu innehar. Detta sker icke — jag tillstår det — utan en känsla af vemod, ty jag vet att dermed är också den bästa och kraftfullaste delen af min lefnad afslutatl. Men innan jag skiljes från min befattning, har jag önskat att ännu en gång se mig omgifven af dem, som under dess utöfning, så trofast stått vid min sida; ty jag har velat få ett tillf.lle att hembira dem min uppriktiga erkänsla och säga dem ett hjertligt farv I Jag fattar derföre nu mitt glas och ber att för samtliga herrar medlemmar af finans-expeditionen få tomma en skål —en tacksamhetens skål för det förflutna, och en välgångsskål for det kommande: och jag tillegnar eder, mina herrar, denna skål i dubbel betydelse, ej blott såsom de nitiska, skickliga och oförtr ttade biträden, hvilka troget med mig delat m dorna och ansvaret af ett gemensamt arbete, utan ock — enligt hvad jag hoppas — såsom mina personliga vänner, hvilka jag alltid skall minnas med glidje, och af hvilka det skulle vara mig kärt att äfven framgent vara med välvilja ihäågkommen. (P. T.) — En lefvande sälunge förevisades i Söndags på Djurgården i Kuselska egendomen vid Allmänna gränd. Den har blifvit fångad i skörgården utanför Norrtelje och ankom för några dafr sedan med ångf. Köping. För djurvanner var orevisningen af detta, för Stockholmsboar mera allsynta, djur ganska karkommen. Silen tyces vara begåfvad med starkt utvecklade synoch hörselorganer, emedan han lyssnade till den minsta kallelse eller hvissling af sin vaktare, som äfven meddelar honom föda, bestående i färsk strömming. Han är mycket fet och har ett glänsande svart skinn på ryggen, som framemot buken ofvergår i en grå färgnyans. Strömming är dess nda föda, och såsom bevis på dess oerhörda appetit å dylik fisk må nämnas, att sistlidne Thorsdag fört rde denna sälunge ej mindre än 2 valar strömming. Dess ögon äro lifliga, dess rörelser i vattnet äro hardt nära gracinsa — om man får begagna detta uttryck om en säl — och då vaktaren retas med honom, kastar han sig i halfliggande ställning i vattnet och piskar med ena framfenan deri till försvar. Den har ett vålformadt hufvud och en vacker hals, som han sträcker upp ur vattnet, forskande och tittande efter sin vaktare, i händelse denne aflagsnar sig på något längre afstånd från karet, hvari han vistats. (D. A)