hus, och då han blifvit visad dit, gjorde han inga omständigheter vid att inträda. Monsieur Renard hade nyss återkommit hem efter att hafva varit närvarande vid stadens öfverlemnande till Mosquera. Han stod i sin butik och var just sysselsatt med att tända sina båda lampor, emedan han denna afton och under nuvarande förhållanden med skäl väntade talrika gäster, och den nu uppflammande oljelampan spred blott ett ganska svagt sken i boden. Huru skulle man äfven fira en sådan festlighet och på en sådan ort annorlunda än genom dryckjom, och Renard visste att han hade de bästa dryckesvarorna i staden. — De voro åtminstone dyrast hos honom. Han blef således icke serdeles angenämt öfverraskad af den något oväntade gästen, hvilken dessutom preseuterade sig för honom helt öppenhjer en deseri från ett af de uygra tygen. Baptiste var en man, som icke gjorde många omständigheter, och efter sin första helsning tillade han, i det han såg sig omkring i butiken: — Som jag ser, landsman, att ni har varor här, så ber jag er aldraförst, g en dugtig cognac, ty hett vatten till en grogg, som visserligen vore bättre, är väl inte i ordning, — det brukar åtminstone sällan vara färdigt, då det behöfs, och skaffa mig derefter en kanoe, s att jag kan undkomma till Ecuador. — Och behöfver ni ingenting vidare? frågade Renard helt förblustad öfver denna otvungenhet. — Ett par dussin franes kontanta pengar vore v.sserligen önskvärda, ty det enda, som jag eger af detta landets mynt, fort