Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juni 1866, sida 2

rade sitliy Å räknas såsom olyckor — prisfallet å Jandtegendomar; men detta nar framtr: och hz enningekris. Vi måste således söka orsaken till denna att uti våra penninginstitutioners diit ta sig och, ära den som äras bö hörjar i detta hänseende med rikets s idt som en långsam realisation icke kunnat skapa en plötslig ders bank. Er korrespondent vågar här vid lag yttra sådant som för närvarande är blott en hviskning, men som snart skall höja sig till ett öfver hela landet ljudande knot deröfver, att grosshandlaren Schwan är såsom bankofullmäktig sysselsatt med att låta den mörka tafla han så hemskt tecknade för borgareståndet vid riksdagens egentligen styra banken ä nerhet icke under dessa 1857 års omfattande kris, raste riksbankssynd som hörjan blifva en verklig sanning. De som äro hrr Schwan de öfrige fullmäktige, respekvigt, äro inga bankkarlar, isynkriser, då det känns så skönt att i allo få två sina händer — för ge utgör det troligen höjden af bankvetande, att bevakningar i konkurser måste alldeles undvikas, och i deras ögon förefaller säkerligen det belopp af 140,000 rdr omkring, som riksbanken, under hr Schartaus styrelse, förlorade på äsom den svåonsin blifvit begången och kån ej ens försonas med det faktum, att halfva Sverge då räddades från undergång genom ett beslutsamt och raskt Hr ter höjd annat motiv än sin öfvertygelse. Hr Björck he Bi idlingsätt. k står med sin redbara karakver all misstanke att handla af är icke vexeldeputerad heller, och man frågar sig derföre: har han kraft nog att motst Å pätryckningen af denna jargon och denna tvärsäkerhet, som hr Schwan så väl förs r att utveckla, stödjande sig på sin mångåriga köpmanna-praktik? Hr valet major Schwan kom in i banken vid sista till fullmäktig med den knappaste itet trots det att han var en så vigsom talman. Med aldrig så litet het borde hr Schwan ha af gt sig Y knapphändigt sätt erhållet förmen hr S. är ej en karl, som mga sig ur jemmvigten, hur tydallmänna meningen bedömt hans anden under 1857 års kris, hans opeSom vexeldeputerad vid tiden för engelsk-svenska bankens öppnande, hans förhållande till affärsv slutligen hans tal till ståndet vid riksdagens hyser goda skas. het a söker ännen Holm och början. Att man under sådana förhållanden här fruktan är ej att undra på; man har ej glömt 1857 års recambio-räkningars resultater för dem, som voro nog samvetslösa att ockra på den ruinerande olyckan. Experimentet kan göras om igen med fördel, om man bemödar sig att skapa passande konjunkturer. Enligt sednaste bankrapporten tyckes det som om riksbanken har tagit till norm att indraga sina sedlar till fyra gånger det belopp, hvarmed valutan i vexlar minDertill refuserar banken att köpa vexlar af väl ansedda hus här på platsen, ett förfarande som ej visar stor benägentt upprätthålla bankvalutan. Utlåningsluckan är för de flesta fall stängd, och för obligationer och metaller i pant allmänheten fåfängt i riksbanken tillbyta sig sedlar. Af en eller annan orsak har man låtit sig angeläget vara att utkolportera den uppgiften, att hr Schwan sjelf sökt belåna jern — men blifvit nekad, stackars karl! Den mindre handeln reder sig förträffligt; de stora husen stå sig under betrycket. Lastningarne af jern pågå i jemn följd och trävaruexporten har börjat. Under de sednare åren ha aldrig så små förskotter tagits från utlandet som på detta års skeppning, hvilket ersätter de något lägre export-priserna. Jordens och ladugårdens alster betala sig väl och till allt detta kommer att ett räddande englapar uppträdt på Stockholms penningehorisont i skepnaden af hrr Guilletmot och Weylandt, hvilka mot 15 proc. hjelpa sina vänner i nödens stund. Man talar i dag om att finansministern frih. Gripenstedt inkommit med sin afskedsansökan och i sammanhang härmed om grefve Arvid Posses förestående utnämnande till hans efterträdare. Xy.