Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juni 1866, sida 2

käl antaga, att tillochmed insändarne afh le talrika fredspetitioner, som ännu Sstädse d nströmma till konungen af Preussen, icke t ro på möjligbeten af fredens bevarande, 5 ttan endast vilja låta honom känna huru jk ljupt preussiska folket hatar hans rege-n ingssystem, hvilket i dessa petitioner får i itta ganska härdt emellan. En af de ednaste skrifvelserna af denna art har su ugått från landtbrukarne i Rhenlandet och så Utalar i de allvarligaste ordalag nödvän-s ligheten af att Preussen, omgifvet såsom lh let är af hotande faror, må erhålla enla edbar liberal styrelse och blifva qvitt den isla och moraliska junkerpolitik, som bragt 4 Preussens inre och yttre förhållanden ise irring och upplösning. a Från alla delar af Preussen inlöpa allt. fortfarande berättelser om valförsamlingar, som vittna om folkets lifliga deltagande ils de offentliga angelägenheterna. Också kan f ingen bättre skola för ett vid konstitutionalismen föga vandt folk tänkas än just ministeren Bismarck. Återvalet af den liberala opositionens kandidater, och detta j! med ofantliga majoriteter, synes redan vara i de flesta valkretsar betryggadt. På allalt ) valmöten ljuder en och samma lösen: ingen penningbevillning till regeringen! Tal-. rika röster begära, att deputeradekanmaren under inga omständigheter skall bevilja ministeren Bismarck penningar. Il: hela Preussen, så skrifves från Berlin till Kölnische Zeitung, herrskar öfverensstämmelse derutinnan, att regeringen icke skall hafva en skilling ur folkets fickor, innan budgeträtten och folkrepresentationens öfriga rättigheter blifvit på otvetydigaste och amplaste sätt erkända. all förut rådande tvekan, huruvida man icke borde afvika från denna princip, då ett patriotiskt ändamål, t. ex. marinen, fordrar det, har upphört. Man har insett, att folkrepresentationen i annat fall aldrig skulle komma i ät-x njutande af sin budgeträtt. I fredliga tider kan regeringen, såsom erfarenheten visat, sköta finanserna så, att den icke behöfver vara beroende af deputeradekammaren. Om man fördenskull i oroliga tider, då regeringen är i penningförlägenhet, skulle af patriotism bevilja henne hvad hon behöfver, nödgades det liberala partiet öfvergifva allt hopp om ett sannt konstitutionelt styrelsesätt. Regeringen gör emellertid allt hvad hon förmår för att till sin förmån inverka på valen, och tidningarne omtala åtskilliga både oblyga och ömkliga försök i den riktningen; men, att döma af alla tecken, skola dessa försök icke bära den ringaste frukt. Rustningarne och trupptörflyttningarne fortgå öfver hela Tyskland. Den 4 dennes skulle gardestrupperna lemna Berlin och sramrycka intill sachsiska-gränsen, kring hvilken 6:te armåkåren skall uppstöllasSamma dag skulle preussiske kronprinsen afgå till Firstenstein, för att öfvertaga befälet öfver de schlesiska trupperna, och general Wrangel till Görliz. Högre officerare från Wärtemberg, Hessen, Baden och Nassau hafva anländt till Minchen och konferera med bajerske krigsministen. Vid Ludvigsburg inrättar wärtembergska regeringen ett fältläger. ITALIEN. Det förljudes, att Ricasoli icke kommer — i händelse af krig — att intaga general Lamarmoras plats som premierminister. Orsaken angifves vara, att han i den nya ministeren vill utesluta alla andra än sådane personer, som strängt höra till hans närmaste parti, och således äfven de för den närvarande situationen så nödvändiga medlemmarne af venstra sidan i deputeradekammaren. I hans ställe säges grefve di San Martino, som från Turin ankommit till Florens och med konungen haft flera öfverläggningar, vara i fråga till ministerpresident. . Deputeradekammaren mottog för några dagar sedan en smärtsam underrättelse: nyheten om Brofferios död. Br i sin död 62 år gammal, var ganska bestämdt depnteradekammarens mest framstående talare. Denne glödande fosterlandsvän var på samma gång historieskrifvare, poet, rättslärd och dramatisk författare. Hans död lemnar ett stort tomrum efter honom både i litteraturen, parlamentet och vid domstolarne. Brofferio dog fattig likasom nästan alla Italiens politiska män. FRANKRIKE. Det i går ingångna telegrammet, hvilket — om det bekräftar sig — tillintetgör alla fredsförhoppningar, fråntager de i de utländska tidningarne förekommande räsonnementerna om den väntade konserensen allt intresse. Den habsburgska envishet, som vi från början af konferensryktena trodde blifva ett hinder mot deras besannande, har varit segare, än hela den europeiska diplomatiens förmåga. Icke ens de alltmer tydliga anvisningarne i de franska officiösa tidningarne om den höga herrskareviljan i Tuilerierna hafva förmått rubba halsstarrigheten. Också är det väl alldeles otvifvelaktigt, att man på högsta ort i Frankrike varit beredd på en sådan eventualitet, ehuru man af de kejserliga yttrandena nogsamt kunnat sluta till, att man icke förmodat, det kejsar Frans Josef skulle spänna bågen alldeles ögt. Det förtjenar äfven att noga bemärkas, huru Italiens mest framstående politiska män, såsom t. ex. markis Pepoli, med bestämdee —————Ö—EREEX—EÖ—-ARREEEREXEEEÅX—2 2 på en ort, som icke en gång har väggar, : mycket mindre hemliga gömställen? Men