Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juni 1866, sida 2

på en ort, som icke en gång har väggar, mycket mindre hemliga gömställen? Men så mycket afseende ber jag er fästa vid landsmanskapet att ni låter min kanoe ligga qvar. Han har för-ut i bogen en liten messingsknapp med en hästsko spikad derunder. En åra skall ni få af mig. — Godt, sade Baptiste. — Er kanoe är säker, men svara ännu på en fråga. Bor en sennor Ramos här i staden? Apropos har ni här någon bakdörr, om någon skulle komma in i boden här framifrån? — Ja visst, men ju längre ni dröjer, desto svårare blir er flykt. En sennor Ramos bor verkligen här; känner ni horom? — Är det samme Ramos, som bodde i Buenaventura för tre år sedan? — Jag tror att han flyttade derifrån till Bogota. — Har han familj? — En mycket vacker, ung fru och ett barn, en liten flicka om sex eller sju år. — Peste! utbrast Baptiste och stampade med foten, — då kan jag inte ge mig af ännu! Och hvad har ni att göra med honom? frågade Renard. — Han umgås ej med någon menniska, och af honom kan ni ej vänta någon hjelp. — Men han behöfver min! utropade Baptiste hastigt. — För tre år sedan, då jag låg dödssjuk och öfvergifven i Buenaventura, tog han mig i sitt hus och vårdade jmig soni sin egen son. — Hans fru är en engel och lilla Adriana en cherub. Min hand må förtorka, om jag lemnar de ädla menniskorna i sticket! — Det är inte illa! utropade Renard förargad. — För det första behöfrer sen