Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juni 1866, sida 2

for den unge fransmannen, — är två eländiga ecuadoriska realer, så kallade dimestycken, hvilka jag inte en gång vill erbjuda er för er cognac. Jag vill inte såra en landsman. — Anfäkta! log Renard, som började roas af denna märkvärdiga frimodighet, — och han sjelf var just icke blyg af sig, — ni litar mycket på vårt landsmanskap, kamrat, ty vet ni att ni här, — under den s regimen, — kunde bringa mig i den största förlägenhet genom er flykt, ifall . erfor att jag hade haft det ringaste att göra dermed! — Bah! sade Baptiste likgiltigt. — Ni vet ganska väl att hvarje fransman skulle göra detsamma för er under dylika förhållanden, således är det inte värdt att tala vidare derom. Eller vill ni kanske utlemna mig till det fordömda patrasket? — Men bäste vän, sade Renard nu verkligen förlägen, — hvad hjelper er en kanoe? Vägen härifrån till Pailon, den närmaste platsen i Ecuador, är inte så lätt att hitta, och ni behöfver — —. — Bekymra er inte derför, log Baptiste, — det är inte ta gången jag är i Tomaco, och jag känner vägen bäde genom lagunerna och omkring Punta Manglares. — Då, bäste vän, sade Renard hastigt i det han slog upp ett stort glas cognac, hvilket Baptiste tömde med ett belåtet s5å votre sante!t Apropos har ni inte ett par cigarrer? — kan jag ej ge er något bättre råd, — och här har ni också ett bar ypperliga Esneralöa-eigarrer, — än att-taga der första bästa kanoe nere vid stranden och laga att ni kommer härifrån, ty då mean saknar er ombord, blir ni genast förföljd, och hvar skall man dölja er