Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1866, sida 2

UTRIKES. TYSKLAND. En i Österrike resande korrespondent till Kölnische Zeitung skrifver: -Mellan Laibach och Grätz har en stark reservkår blifvit sammandragen och öfverallt längs hela jernvägen stora fältkök uppmurade och baracker byggda, emedan byarne och städerna redan voro ofverfyllda med indvartering. Till och med från Dalmatien, Istrien och den vigtiga handelsstaden Triest har Österrike nu bortsändt alla reguliera faltbataljoner till nordarmåens förstärkning. Hvad betyder det, om italienarne eröfra Fiume, Cattaro, Zara och sjelfva Triest — städer som dessutom ro mer italienska än tyska — om vi i stället kunna besätta Breslau och Berlin — dessa och dylika yttranden har jag under de sednaste vec korna blott alltför ofta hört, äfven från österril ska officerare. Mellan alla dessa soldater af olika vapenslag, som uppfyllde bangårdarne och vag: nerna, ja stiderna och byarne längs jernvy ärdades ett annat resesällskap, som visserligen också blifvit af kriget satt i rörelse, men I erbjöd en helt annan anblick. Det var office: hustrur, ofta rikligt välsignade med barn, åtföljda eller icke åtföljda af tjenstefolk, än mycket anspråkslöst klädda, än ganska eleganta, alla stadda på flykt från Venedig, Verona, Vicenza och andra vetenianska garnisonsstäder, för att söka tillflyktsorter i Steyermark, synnerligen i Grätz och Marburg. En österrikisk officers hustru förer redan i fredstid ett mindre behagligt lif; huru mycket mer då i krigiska tider! och då smekmånadens sköna dröm är förgäten, huru mången qvinna har icke då fått bittert ångra, att hon med Hymens band fästat sig vid ett så obeständigt föremål, som