Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juni 1866, sida 2

innu lefde i den gamla goda tiden, då allmogen ansåg allt tryckt för sannt, pch om tillika den officiella tidningen vore Sverges enda, då kunde möjligen det afsedda ändamålet åtminstone delvis uppnåtts, men i våra dagar då erfarenheten lärt äfven dem, som lefva i de mest idylliga förhållanden, att trycksvärtan ingalunda utgör någon borgen för framställningens enlighet med verkligheten och då talrika publicistiska organer. hvilka ej förbundit sig till att föra ett visst språk, att ,likt och olikt försvara regeringens syften och handlingar, täfla om allmänhetens uppmärksamhet, torde svårligen det kunnat lyckas regeringen att på dylik väg inverka på allmänna meningen, helst som, enligt hvad redan visat sig, en salarierad tiduingsorgan är i sig sjelf något motbjudande för de allra flesta. Justitiestatsministern har visserligen sökt visa, att äfven de stora tidningar, som egas af bolag, äro salarierade, då redaktörer och medarbetare lönas af detsamma, men vi måste på det högsta protestera mot användandet af ett ord, som måste leda till en förvexling af fullkomligt skilda begrepp. Redaktörer och medarbetare ärd i sista fallet fullkomligt fria personligheter, och bolaget, för hvilka tidningsföretaget är och förblir en blott affär, inspirerar helt säkert icke de artiklar, som förekomma i spalterna, då deremot det icke är den salarierade regeringsorganens finanser utan dess hållning, som är af vigt för höga vederbörande. Frih. De Geer yttrade vidare, att om förslaget antoges, och den officiella tidningen således erhölle en vidsträcktare spridning, de andra tidningarna ej skulle behöfva aftrycka dess meddelanden och sålunda kunde minska sina formater c Men äfven om hvarje kommunalnämnds ordförande hade, såsom regeringen önskat, kommit att erhålla ett exemplar af Posttidningen, skulle helt säkert behofvet af af de officiella underrättelsernas meddelande på vanlig väg genom de större tidningarna blifvit i det närmaste lika stort, då såsom klarligen blifvit ådagalagdt såväl under diskussionen i riksståndens plena som förut i de uppsatser, som pressen egnat ät frågan, tidningen helt säkert ej skulle kommit många af kommunens medlemmar till godo. Hvad beträffar vinken om fördelen för tidningarna att minska sitt format, så säga vi med hr Flach: , Är det en vän, som talar på det sättet? Diskussionen af frågan företedde äfven i öfrigt åtskilligt egendomligt. Den ultrakonservative fanatikern d:r Rundgren angrep med skarp bevisningskraft och dräpande qvickhet förslaget, under det att Göteborgs frisinnade riksdagsmän herrar Björck och Wern uppträdde till dess försvar. Särdeles komiskt togo de talrika jeremiader sig ut, som åtskilliga förklarade tidningshatare, de der i pressen se källan till vår tids ,,omstörtningstendenser och andra, som antingen blifvit föremål för anmärkningar i någon publicistisk organ eller ej lyckats att få hrr tidningsredaktörer att gå sina ärenden i någon fråga, trakterade sina ståndsbröder med. För öfrigt harmonierade de pressens fiender, som läto höra sig ingalunda i alla stycken, ty under det att åtskilliga bittert klagade öfver dess olidliga välde, törklarade grefve Sparre helt enkelt: ,nu för tiden bryr ingen menniska sig om de s. k. ledande artiklarna; man vill ha fakta. Bör icke denna oväntade upplysning lända alla dem till tröst, som hittils lefvat i den sorgliga föreställningen, att pressen missleder den allmänna meningen i vårt land, och särskilt hugna dem, hvilkas hopp, att den officiella tidningen skulle kunna, tack vare det begärda statsanslaget ,.taga lofven afrikets öfriga tidningar, blifvit gäckadt på ett så nedslående sätt genom riksdagsbeslutet i frågan? Staden och Länet.