ör vara betänkt fra sig en egen. Detta var dock ej ep lätt sak, ty summan, som hirför måste dragas ur handeln, var för stor. Slutligen hade han dock hunnit äfven derhän — och den stora. affären uppgjordes. Sjelf ansåg Sven Erikson denna händelse som en af sitt lifs märkligare epoker. IIvilken stor glädje det måtte skänkt honom, då han för första gången, utan att ,.anlita far, kunde med egen hä antråda en af sina affärsresor, kan man di nleraf, att den rike af lyckans håfvor omg mannen, äfven i senare år, med särdeles förkärlek uppehöll sig vid denna i hans ögon alltid märkliga händelse. Från denna dag förlorar hans historia retelsen af det ovanliga. Ått steg för steg följa honom uppför den sjeltf. rfvade rikedomens alltid mödosamma, oftast slippriga stråt skulle erbjuda föga eller intet intresse. I detta fall blir den hvarken mer eller mindre än den för lyckans vexlingar utsatte köpmannens. : . Dock, för att rätt kunna uppfatta denne ovanlige mans förmåga att dag för dag utvidga faltet för sin aldrig hvilande verksamhet, torde en hastig vtvecblick af de märkligaste höndelserna ur äfven denna period af hans lif vara nödvändig. H Iandvasadsindustrien. som lagt grunden till nans uppkomst, fortsattes af honom ända till 1847. Emellan 1830 och 1840 dref han dock den som störst, och år funnos, då 1,500 väfverskor daglisen af honom sysselsattes, I början af trettiotalet började han dock att finna äfven detta fält nog trångt för sin förmåga. Seende allt hvad som rörde affärer och industri i stort, kunde han omöjligen suma sig vid att sjelf behöfva drifva dem i smått, och i hans förslagna hufvud rörde sig den ena planen efter den andra att utfinna något medel att på ett eller annat sätt kunna mångdubbla sin verksamhet. En dag, då dessa funderingar som ifrigast sysselsatte honom, befann han sig händelsevis i Stockholm. — Vandrande gata upp och gata ned, utan att, som han sjelf sade, rätt veta hvar han var — så upptagna voro hans tankar på denna sak — stöite han i Storkyrkobrinken på en af sina affärsvänner från Göteborg. Hans fundersamma uppsyn väckte genast dennes uppmärksamhet, och. tillfrågad hvad som stod på, erkände han öppenhjertigt hvad som låg honom på hjertat. Icke annat, lir vännen ha svarat; .den saken torde! nog kunna hjelpashvarefter han följde honom till en i närheten boende engelsk maskiningeniyr — äfven dennes namn har undfallit oss — hvilken, då han fick veta hvarom frågan var, välvilligt förevisade em mängd mekaniska ritningar, bland hvilka äfven förekommo ett bomullsväfveri. Vid åsynen af detta senare var det, som om ett! fjäll fallit från hans ögon. ,Dundra dö, tänkte Sven, ,der har jag femton tusen i stället för femton hundra väfverskor, om jag så vill. Resultatet af detta besök var bildandet af ett bolag, hvilket inköpte den plats, der Rydboholm nu ligger, ! och 1834 hade det första mekaniska bomullsväfecri i Sverge sett dagen. p Detta företag, på hvilket den unge fabriksidkaren grundat så stora förhoppningar, höll likväl på att bli hans ruin. Vare sig genom felaktiga anordningar eller missgynnande konjunkturer — alt-! nog bolaget tillskyndades snart den ena förlusten efter den andra, och Sven Erikson, som femton år efter det han med sina första garnbundtar vandrat hem från Göteborg funnit sig vara en välbehållen man, stod på en gång vid branten af sin undergång. Under dessa förtviflade omständigheter: öfvertog han fabriken ensam. En annan l: skulle kastat yxan i sjön, men Sven Erikson hade dertill för mycket stål i sinnet; han beslot 4 att ännu en gång pröfva lyckan, och denna, ,.som står dem djerfvom bi-, log snart åter emot honom. Under gynnsammare konjunkturer gick nu rörelsen sin jemna gång ungefär ett tiotal af år. Hemma på fabriken gingo några hundra väfstolar och på bygden arbetade de femtonhundra verskorna snart sagdt dag och natt. Att en betydlig behållning häraf skulle uppstå, är naturligt, och ännu en gång fann Sven Erikson för godt att utvidga sig. På så sätt uppstodo efter hvarandra Svaneholms och Wiskafors väffabriker med tillsammans tusen väfstolar. Väfningen på sjelfva Rydboholm upphörde nu, o de gamla fabriksbyggnaderna förändrades till firgerier, blekerier, tryckerier och öfriga för appräteringen nödvändiga inrättningar. Under samma period uppstod äfven under hans auspicier Rydahls fabrik, ett spinneri med 16,000 spindlar, i hvilket han till en början ingick såsomtörste delegaren. Han nedlade dock ej hela sin förmögenhet på fabriksanläggningar. En mängd spridda bondhemman inköptes så småningom i den kringliggande trakten, så att han vid sin död befann sig egare af en stor del af Kinnarumma och Seglora socknar. ; Han dog på Rydboholm, dit han dock flyttade först för en femton eller sexton år tillbaka. Den öfriga tiden bodde han i Kinna Rattaregården, dit j: han flyttade, då han 1825 ingick äktenskap med sin nu efterlefvande maka. Huru solid hans förmögenhet är bevisas bäst deraf, att hvarje af de sex barnen genast erhåller femtiotusen riksdaler, js under det enkan, enligt samma testamente, skall itta i orubbadt bo och rörelsen gå sin gilla gång. Hans efterlemnade förmögenhet uppskattas till vida öfver en million. Mången skulle måhända af denna skildring tro Sven Erikson hafva varit en gnidare, eller åtmin-f. stone em; som endast såg på sitt eget bästa. In8 gen föreställning är dock skefvare, och hans bortgång skulle då ej af oss uppmärksammats. Tvert om, han var, som man säger, en frank karl. ,.Lefva och låta lefva var hans grundsats. Med det; mest gästfria hus var hans pung aldrig sluten för allmännyttiga företag. Femtiotusen riksdaler till Borås-banan är ett af bevisen härför. Då nöden i Mark, under det amerikanska kriget, var som störst, stod hans namn först på de listor, som cirkulerade för att bereda den fattiga befolkningen j. något understöd, och hjelpen gafs ej här i tiotal utan hundratals tunnor. Vi hafva hittills skildrat den rike mannen med det förslagna affärshufvudet; vi hafva talat om den gästfrie mannen, vi hafva talat om grundläggaren af en för vårt land ny industri, hvilken han sjelf fick se utvecklas till den mest förvånande grad), men ännu ha vi ej nämnt det som länder honom lsåsom menniska till berömmelse. Sven Erikson var nemligen en god husbonde i detta ords vackraste bemärkelse. Mycket skulle kunna sägas härom. Grannlagenheten bjuder oss dock att vidröra detta ämne med lätt hand. Ett för mycket omordande af hvad han gjort i denna väg skulle till och med profanera både hans minne och saken. Vare således nog sagdt, att ingen af hans underhafvande någonsin gick ohulpen från hans dörr, och hade han någon ärelystnad, bestod denna uti att alltid hafva de bäst underhållna kreaturen och de frikostigast aflönade torparne, och det säkra är att hade Sverges arbetande befolkning många sådane husbönder, skulle det ej tinnas en enda emigrant bland denna klass. t Mången rik mans namn glömmes vid genljudet af de tre skoflorna mull mot hans kista. Den rike Sven Erikson skall måhända snart vara glömd, men den redbare mannens minne skall ej så snart dö, och hans talrika underhafvande framför allt skola alltid välsigna hans minne. (D. A.) ) På Borås tullkammare stämplades 1856 elfva millioner alnar handväfda tyger, deraf två tredjedelar bomull. Stockholm. Expositionen. Enligt tillkännagitvande af Central-komilten eger hvarje utställare att, uppå muntlig eller skriftlig anmälan i