Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 maj 1866, sida 2

UTRIKES. et — 1 TYSKLAND. vi Ehuru tidpunkten för de nya deputedi radevalen i Preussen ännu icke blifvit fasta stäld, hålla valmännen i de olika valkreta sarne redan förberedande möten, och fårse man draga slutsatser af den karakter, som . dessa bära, så hafva konung Wilhelm oeh sii hans premierminister ännu en gång på det sli åraste missräknat sig, då de tro, att de d ror, som de sjelfva uppbesvurit mot Preusat sen, skola närma folkrepresentationen till o regeringen och tränga de inre politiska å frågorna i bakgrunden. På dessa valmö-b ten gifva sig de mest fiendtliga känslor s luft emot den Bismarckska ministeren, och lir de valkandidater, som uppträda, afgifva ss vanligen det löfte, att de icke skola be-u vilja en groschen till statskassan, innanlq Bismarck och hans själafränder blifvit af-so lägsnade från statsrodret. Regeringens 4 försök att väcka krigisk entusiasm hos fol-n ket hafva till dato alldeles misslyckats, 3 ehuru starka medel dertill användts och su användas. Så t. ex. vill en insändare ifr Kreuzzeitung fästa preussiska folkets upp-U. märksamhet derpå, att det krig, som sannolikt förestår, är egentligen ett — religions-o krig, att Österrikes rustningar nu, såsom jo för mer än två hundra år sedan, afse att öfversvämma det protestantiska Tyskland j samt tillintetgöra Luthers och Calvins reformation, samt att preussiska folket säledes har att kämpa för religionsfriheten, för den protestantiska bekännelsen, för bildningen och civilisationen, för allt hvad som är heligt och dyrbart för detsamma. Dessa utgjutelser stämplas emellertid från den liberala sidan såsom ett lika oklokt som skamligt agitationsmedel, hvilket ej kan hårdt nog fördömas. b Rörande tyska förbundets eventuella del-l tagande i konferenserna eller kongressen I berättas i ett telegram från Frankfurt till)! -IIamburger Nachrichten, att flera rege1 ringar uttalat sig mot hvarje hotande in-5 blandning i de tyska författningsangelä-f genheterna, samt att frågan, huruvida för-2 bundet bör mottaga inbjudningen att låta!e sig representera i Paris, skall diskuteras i ästa förbundsdagsmöte, d. 1 Juni. Det h är förmodligen med hänseende till dessa, invändningar som de officiösa franska tid-I ningarne nu framställa tyska förbundets I deltagande i konferenserna som nödvändigt, ej så mycket på grund af förbundst reform-frågan, som emedan dess röst är l af vigt, när det blir tal om gebitsersättI ningar. Bajerska landtdagen öppnades d. 27 d:s s af konungen personligen med ett trontal, 1 hvari det heter: X id Stridigheter hafva utbrutit mellan tvenne mägtiga forbundsmedlemmar. Begges härar stå stridsfardiga mot hvarandra. Jag har vid förbundsdat gen ifrigt bemödat mig om fredens bevarande, som bör vara lika magtpåliggande for hela forIl S f bundet som för hvarje dess medlem. Ännu vill jag icke öfvergifva hoppet, att ett förbundskrigs elände kan afvärjas från Tyskland, samt att fråan om hertigdömena kan ordnas på rättsenlig (genom förbundsdagen), likasom ock att en tidsenlig reform af förbundsförfattningen under en nationalrepresentations medverkan skall kunna återgifva freden åt vårt stora fadernesland. Men i hvarje fall måste Bajern vara i den ställning, att det, troget mot pligtens och ärans bud, kan ärna om förbundsrätten, om tyska nationens intressen och sin egen sjelfständighet. Jag har derför befallt armeens mobilisering och inkallat landtdagen, för att med dess samtycke och bistånd anordna hvad som kan vara nödvändigt för detta ändamål. . IS Samtidigt med bajerska landtdagen hafva ock de hessen-darmstadtska ständerna inkallats till en extra-session, föranledd af; armens mobilisering. Det tal, hvarmed t premierministern v. Dalwigk öppnade sessionen, är ännu bestämdare än det bajer-e ska och närmar sig mer Wiirtembergs,c hållning: ö En allvarlig konflikt — heter det i detta tal —C har utbrutit mellan de två tyska stormagterna. Förbundets tillvaro, Tysklands enhet, de enskilda! staternas sjelfständighet äro i fara. Under dessa omständigheter är det hvarje tysk regerings och f hvarje tysk folkstams pligt att vara forberedda c på att betrygga en fredlig utveckling och afvärja våldshandlingar, från hvilken sida de än må komma, och att hålla sig färdiga att följa fiderneslandets bud, sedan de sista försöken att uppratt-se hålla förbundsfreden misslyckats. f I talets slut förklarar den storhertigliga regeringen, att hoppet om en fredlig se lösning blott är svagt, att således nödvän-o digheten att fatta ett fast beslut dagligen sg blifvit mer bjudande, hvadan storhertigen si befallt armåens mobilisering. N r k v f 0 ( 8 — Vid sidan af bemödandena för fredens upprätthållande fortsätta magterna sina rustningar. Detta gäller i synnerhet om Österrike, som gör feberaktiga ansträngningar för det väntade kriget. Redan nu stå minst 600,000 man under vapen, hvarafs( 330,000 till 340,000 man äro bestämda för operationerna mot Preussen, 140,000117 man för betäckandet af Venetien, och den o öfriga styrkan befinner sig i depoternas eller på dalmatiska kusten. Sedelpressen f i Wien arbetar natt och dag. Österrikes! finanser och dess befolkningars ekonomiska tillstånd göra det dock nästan obegripligt, att dessa rustningar kunna sort-Ju sättas i så ofantlig skala. En af Öster-la rikes mest blomstrande provinser är Steyert. mark, och huru der för närvarande ser ut sh framgår af följande utdrag ur ett bref från ss en i Österrike resande korrespondent tilll( Kölnische Zeitung: a 7,Ur pittoresk synpunkt och såvidt som man under en snabb jernvägsresa kan fröjda sig åt ett i landskaps behag, erbjuder färden från Wien till Gråtz riklig njutning. Hela sträckan utgör enla serie af de vackraste och, på den storartade linien Ö öfver Sommering. äfven de imposantaste bilder. n Huru klara och friska grönskade och blomstrade 1 icke nu alla dessa steyerska ängar, huru yppig d stod icke säden, huru må hanryckande schat-le tavincamn friratadda ola i unnaA 1