berg. Konungen, drottningen, enkedrott ningen samt hertigarne och hertiginnornö af Östergötland och Dalarne öfvervoro sammankomsten tillika med en mycket stoi samling åhörare af alla klasser. Professor Ljunggren höll ett tal öfve sin företrädare, biskop Thomander, mec en sakrik och intressant skildring af der genialiske mannen. Hr Strandberg (Ta lis Qualis) svarade härå i ett versifierad föredrag, hvari han gjorde en förträfflig teckning af den hädangångne ledamoter och derefter vidrörde den nyinträdande förtjenster. Hr Karl Kullberg höll härefter ett ta öfver sin företrädare, skalden B. E. Malm ström. Härå svarade hr Strandberg med ett elegisk versform författadt tal, hvari har sammanställde den tillbakadragenhet Malmström liksom hr Kullberg sökt, ocl vidare korteligen karakteriserade Angelika författaro. Hr Strandbergs bäda välkomsthelsningar till de nya ledamöterna voro af gripande effekt. De flödade af allvarliga tankar, klädda i den vackraste form. Allmänheten skulle säkerligen gerna se dem i Posttidningen. (D. N. — Mdusktri-expositionen. Expositionskommissarien, baron Fock, tillkännagifver att de till industriutställningen behörigen anmälda artiklarne från Stockholms stad skola aflenmas i expositionsbyggnaden före den 7 nästinst. Juni månad. För dyrbara och ömtåliga föremål kan, då särskild anmälan derom sker inom ofvannämnde tid, undantag medgifvas. — Piplomatiska kåren. Belgiske ministerresidenten Bosch Spencer fick i Tisdags till konungen öfverlemna sina nya kreditiver. — Vid kongl. akademiens för de fria konsterna sammanträde den 26 sistl. Maj valdes och kallades till hedersledamot teol. dokt. m. m. G. W. Gumeelius. — Begrafningen å Nya kyrkogården af offren för Katolska kyrkotornets sammanstörtande. I Tisdags kl. half 2 e. m. jordfästades å Nya kyrkogården 17 af de arbetare, hvilka den 23 dennes, då det under pågående nybyggnad varande tornet å katolska kyrkan nedrasade, vådligen omkommo och som derefter, så fort de ur srusbögarne kunde framdragas, till bårhuset blefvo afförde. Enligt hvad förut är nämndt, har såväl deras svepning som begrafning blifvit bekostad af enkedrottningen. Liken, nedlagda i lackerade kistor, utfördes i Tisdags till kyrkogården i flera likvagnar, och kl. 8 f. m. voro de samtliga nedsatta i den gemensamma grafven, belägen å norra ändan af kyrkogärden, omkring 40 alnar från allmänna landsvägen. Kistorna voro uppställda i 2:ne rader, hufvudena vända åt vester. Grafven är 12 alnar i längd, 8 i bredd samt 4 alnar djup. Redan tidigt i Tisdags på morgonen hade folk börjat, till ett antal af flera hundra personer, begifva sig ut från staden till kyrkogården, och längre fram på förmidlagen, ända till tiden då ceremonien skulle börja, ökades dessa folkmassor med både ikande och gående, så att vid middagen närmare 10.000 personer torde hafva vait samlade kring grafven. Kl. half 2 efermiddagen anlände dit pastor primarius, loktor Fallenius, samt hr öfverståthållaen, hvarefter sjelfva ceremonien genast og sin början. Närmast kring grafven bemärktes flera sorgklädda enkor efter de slidne äfvensom andra anhöriga, flera bland le vid tillfället räddade personerna och leribland verkmästaren Lemke, hvilken sedrare dock tycktes ännu vara ganska svag ill följd af de erhållna kontusionerna. Sedan doktor Fallenius jordfäst de 17 iken medelst på hvar och en af kistorna rastade tre skoflar mull och under upprevande af de dervid öfliga ordformler, höll nan ett längre tal, hvarvid han till inzångsspråk hade valt följande verser i uce evang. kap. 13, v. 4—5: De aderon, som tornet i Siloa föll uppå och drap lem; menen I, att de brottslige voro för illa menniskor, som bo i Jerusalem? Nej, äger jag eder utan om I icke bättren eder, kolen I alle sammalunda förgås. Efter att på ett värdigt och gripande sätt hafva utvecklat och genomfört detta ör det sorgliga tillfället så passande ämre, upplästes åtskilliga psahnverser samt slutligen Fader vår och Välsignelsen. Hela den kring grafven samlade talrika nenniskomassan, fattad af högtidliga känlor, föranledda af tillfällets sorgliga beydelse, aflägsnade sig från grafven uner tystnad, men ännu långt fram på efermiddagen märktes deromkring talrika innu qvardröjande menniskogrupner). A. Landsorten. Malmö. Sommar. Malmö II. T. berättar: En behaglig och varm väderlek har nu inträdt, i tället för den långvariga vårkölden, som således