Göteborg den 29 Maj. Den oro, hvarmed förstärkta bevillningsutskottets voteringar rörande lifsmedelstullars åsättande afvaktats öfverallt i landet, har lemnat rum för stor belätenhet med det hufvudsakliga resultatet af dem hos alla de personer, för hvilka jordbrukets intressen ej erhällit en betydelse, tillräckligt stor att tränga fosterlandets i skuggan, tillräckligt stor att komma dem att förbise det rättmätiga i alla de statsmedlemmars anspråk, som äro blott afnämare och ej producenter af lifsmedel. Visserligen kan man beklaga, att det lyckades protektionisterna genomdrifva sin vilja i fråga om några af de artiklar, som de önskade belägga med tull, men då i de flesta och vigtigaste fallen frihandelsåsigterna segrade, trots det koncentrerade motstånd, de stötte på såväl nu sednast i utskottetsom under den närmast föregående tiden i riksstånden, i de publicistiska organer, hvilka svurit protektionismens fana och strida i hennes tjenst med en oförtrutenhet och seg ihållighet, som vore en bättre sak värd, samt i vissa samhällskretsar, der åkerbrukarens föregifna privatfördelar utmålas såsom liktydiga med landets intressen, är utgången af omröstningarna öfverhufvudtaget att anse såsom en stor seger för den sundare, fosterländskare och rättsenligare uppfattningen. Dertill kommer, att regeringen nu kan utan några betänkligheter vägra sin sank