Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1866, sida 1

rucklena, för att lemna rum åt väldiga hus, byggda af solid sten, från de ypperliga sandstensbrott, som ligga i stadens närhet. Af denna sten, som låter sig både såga och hyfla, byggas husens väggar. Infattningarne till fönster och portgångar göras af svart skiffersten, som till en del hugges hvit och till en del poleras svart, hvarigenom hela byggnaden erhåller karakteren af soliditet och prydlighet, utan att ega den tyngd, som vidlåder många af de nya byggnaderna i Zirich, der man ock arbetår med den solida stenen, försmående teglet och murbruket. De många nya, offentliga och enskilta byggnader, som på detta sätt blifvit i Bern uppförda, vittna ej blott om kraft, utan ock om en enkel och ren byggnadsstil. Dit hör Edsförbundets rådhus, innehållande salarne för de båda råden (ständerrådet och nationalrådet) samt embetsrum för Edsförbundets departementer, en byggnad, som kostat staden Bern 2 millioner frs. (Staden skulle väl ock något betala för äran och förmånen att få blifva Edsförbundets residensstad). Dit hör en ny kyrka, uppförd i enkel götisk stil, från grunden till tornets spets af sågad sandsten. Berns specialitet ligger i dess björnar. Björnen utgör stadens vapen; björnen är den stående bilden på dess fontäner och piedestaler af alla slag; björnen utgör ett hufvudmoment i dess träskulptur, der dansande, sittande, rökande, spisande björnar gifva ämnen till humoristiska kompositioner. Slutligen håller staden, sedan århundraden tillbaka, en offentlig björngrop, hvars lefvande björnar utgöra det folknöje, hvarvid man aldrig tröttnar. Dessa björnar omhuldas med den största uppmärksamhet, och då ett par björnungar blifvit födda till verlden, såsom nyss varit fallet, väcker det lika mycket deltagande inom familjerna, som hade dessa sjelfva blifvit lyckligt förökade. Denna björn-kult — som dock är af ganska oskyldig art — härleder sig, enligt hvad ett monument angifver, derifrån att den ädle herren Berthold V af Zähringen sköt en gång — det var en vacker dag år 1191 — en björn på stranden af den ödsliga Aarfloden, som här krökte sig i en hugt, hvilken omfattade nära nog en halfö. Staden fick af denna lyckliga tilldragelse sin plats och sitt namn, och hertig Berthold har sedermera fått sin bildstod upprest på en vacker promenadplats, till lön för sin handling. För den, som vill taga en närmare kännedom om Schweiz i dess helhet, är ett besök i Bern nödvändigt. Det är ock en glädje att nämna, det alla upplysningar här meddelas med den största beredvillighet. De äro ock jemförelsevis lätta att lemna, ty för alla grenar af förvaltningen finnas här uppgjorda och i tryck utgifna förordningar, reglementen och instruktioner, från regeringens departementer till de lägsta funktioner. Och vid allt synes man hafva gått tillväga på en gång rationellt och praktiskt, så att det hela bildar ett i alla detaljer väl genomtänkt och genomfördt system. Det har erfordrats förståndige och praktiske män, för att utföra en sådan starkt grundad och väl utförd samhällsbyggnad. Det är ock sådane män, som utgått ur Schweiz demokratiska vallagar. Man har här ej haft anseende till personen, hvad hans yttre samhällsställning angår, utan blott till hans duglighet och kraft, visserligen ock med hänsyn till det politiska parti han tillhört. Derigenom att de högsta platserna äro ombytliga — om de ock, i verkligheten, blifvit ganska permanenta — så kunna innehafvarne ej betrakta dem såsom lefvebröd, utan såsom hedersplatser eller filt för deras verksamhet till landets bästa. Häraf uppstå förhållanden, som ej ega något motstycke annat än i N. Amerikas förenta stater, och hvilka äro för oss nära nog ofattliga, ehuru erfarenheten lemnat de bästa vittnesbörd för deras riktighet. Hvad säger man t. ex. derom att flera af de högsta militära posterna i Schweiz beklädas af män, som tillika äro köpmän, jurister, slagtare, M. m.? Så är öfverste Hofstätter, en man med stor militärisk ak RR — —