Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1866, sida 1

en brun eller hvit hy: nemligen att de gerna vilja hafva det nyaste och isynnerhet fika efter saker, som komma från fremmande länder. Äfven denna gång hade en hel mängd nyfikna infunnit sig, då Renard uppackade sina nya varor offentligen, såsom han alltid gjor de, och det hade ej heller varit lätt att i dessa öppna byggnader göra det hemligt. Renard råkade sjelf i förlägenhet, då han ur packlådan framtog denna första och enda krinolin, ty ehuru säljaren i Panama hade meddelat honom att han i den och den lådan medskickat en från Paris anländ dameartikel af nyaste modet, så var fransmannen, som förr varit kypare, derefter matros på en hvalfiskfängare hvarifrån han rymt i Chili, ingalunda så invigd i damernas toiletthemligheter, att sjelf genast på ort och ställe kunna säga huru detta högst genomskinliga plagg skulle begagnas. Nyttan deraf kunde han ej fatta, och som prydnad tyckte han fjedrarne ej vara nog eleganta för att hafva kommit direkte från Paris. — Que es esta? (Hvad är det?) ropade fruntimmerna likasom med en mun, då han framtog det besynnerliga föremålet, — donde viene, (hvarifrån kommer det) sennor? — No se (jag vet inte), sade herr Renard med en axelryckning i det han sjelf misstroget betraktade det ifrågavarande föremålet, — alguna cosa por las sennoritas. (Någonting för damerna). — Por las sennoritas? Impossible! Que barbaridad! pustade en tjock negress med harm, då hon kanske besinnade huru hon skulle taga sig ut i en sådan klädning. Det underliga fabrikatet gick från hand och till hand; medan de unga flickorna