Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1866, sida 1

kallas schweizerkonst — lyftat sig. och hvarpå man sedermera i Bern samt å flera andra orter erhåller nya förvånande prof. Då man lemnar Luzern på vägen till Bern, blicka ännu ganska länge de höga snöbergen till afsked. De hafva försvunnit, men plötsligt framskymtar åter den hvita toppen. Det var rätt eget att tänka sig, det man för blott några timmar sedan vandrat öfver snödrifvorna deruppe på Rigis högsta spets, som nu försvam alltmer bland molnen. Bantåget framilar från Luzern genom bygder, som mycket påminna om vissa delar af Skåne. Fruktträden hade nu blommat ut, men kastanjerna voro praktfulla i sina hvita och röda kronor. En och annan borgruin ligger på en höjd, öfvertäckt af murgrön. Omkring Aarburg höja sig de gamla fistningsverken: en lång mur med torn. — I Burgdorf framsticka spetsar af Berner-alperna. Här hade Pestalozzi sin läroanstalt under 6 år (från 1798), denna anstalt, som gaf sin stiftare så många bekymmer, men hvilken likväl grundade uppfostrans konst och vetenskap. — Vid Zollikofen synes slottet Reichenbach, nu ombygdt i modern stil. Det var här Rudolf v. Erlach, hjelten vid Laufen, fann sin död genom den trolöse Josts v. Rudenz hand, för 5 århundraden sedan, hvarom jag läst i min ungdom en rörande roman. — Man hade nu länge haft på sin högra sida de mörkgröna Jurabergen, med deras besynnerliga spetsar, och så öppnade sig den vackra djupa dalgång, genom hvilken Aar flyter, uti raskt lopp, med samma klara, ljusgröna vatten, som utmärker de schweiziska vattendragen. Från den väldiga jernbro, uppburen af 2:ne höga pelare såsom landfästen på hvardera stranden, som för bantåget öfver Aar, skådar man staden Bern i förgrunden och i bakgrunden Berner-Oberlands väldiga snöberg. Bern är af de städer, vi träffat på vår färd, den första, som erbjudit en särskild karakteristisk prägel. Stadens hufvudgator, som löpa i långa öppna bågar parallelt med hvarandra, äro bebyggda med 3 å 4 våningars hus, försedda med små balkonger af jern framför hvarje fönster, samt alla med långt framskjutande tak. Den åt gatan vettande delen af bottenvåningen består af öppna hvalf, hvilka sammanhänga från hus till hus, så att deraf uppstår på ömse sidor om hvarje gata en betäckt gång, Berns arkader eller s. k. ,lauben, hvarigenom skydd vinnes mot regnet för de promenerande. Vid den största gatan ligga uti nästan alla hus innanför dessa arkader handelsbodar af alla slag. I hvalfbågarne invid gatan förekomma säten, hvarest på Söndagseftermiddagen allehanda folk, som ej kunnat vandra utåt landsbygden, slagit sig ned att hemta frisk luft. Utanför ligga stora källardörrar, hvilka bilda ingången till försäljningslokaler af anspråkslösare art. I midten af gatan rinner en stark stömfåra, med eller utan betäckning. Berns gamla stad har, likasom alla medeltidsstäder, varit bebygd utur synpunkten att bereda invånarne största möjliga skydd. För detta ändamål har man uppoffrat både utrymme, frisk luft och ljus. Man kan ock lätt föreställa sig att-känslan af trygghet, vore man ock dermed än så innestängd, skulle i dessa oroliga tider ega stor betydelse för hvarje familj. Mot stranden af Aar, som bildar en naturlig och väldig löpgraf omkring halfva staden, äro byggnaderna uppförda i afsatser, uti ett så brant läge, att ett hus åt ena sidan, mot floden, kan hafva 5 våningar, då det åt motsatta sidan har blott en. Här utskjuter utomdess den yttre sidan af huset, så att de öfversta våningarne hvila blott på sträfpelare. Det är ofattligt att menniskor kunna våga bo i dessa uppstyltade boningar. Också är det väl endast den fattigaste befolkningen, som eger ett sådant mod, då nöden dertill tvingar. I öfrigt löpa utåt Aars bräddar herrliga promenader, planterade med höga poppelträd. Men Bern har ock sin nya stad, och den har, likasom på så många andra orter, förlagt sig i närheten af bangården. Här nedrifvas alltmer de gamla pittoreska — —8 — —— ——