Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1866, sida 3

tydda olåäågenneter. Göteborg den 25 November 1865. kättegängs-och Polissaker. (Frän Malmö.) Mordbrand anlagd af en svensk piga i Danmark. Malmö Snälipost för sistl. Tisdag berå tar: Förlidet år blef den stora byn Valdby på Seland, nära Köpenhamn, ödelagd af en häftig eldsvåda, som lade 30 stora och välbygda gårdar i aska. Anledningen till eldens uppkomst har hittills varit obekant, men i dessa dagar har det blifvit upptäckt, att olyckan varit föranledd af mordbrand och att en svensk tjenstepiga vid namn Anna Nilsdotter begått detta brott. Den danska polisen har vid detta tillfälle ånyo gifvit prof på sin skicklighet i att upptäcka begångna förbrytelser. Vi skola i korthet redogöra för förhållandet. Hos en handtverksfamilj i Köpenhamn tjente nyligen en svensk , hvilken gjorde sig skyldig till stöld af åtskilliga klädespersedlar i huset; dock hade husbondefolket öfverseende med henne och gjorde ingen sak af hennes brott. Men en kort tid derefter företog hon sig en gång att blanda upp kaffet med ett pulver, som begagnades för att polera jernugnar, och husmodren höll på att dö deraf. Hon rymde då från tjensten, och polisen, hos hvilken saken blifvit anmäld, förlorade alla spår af henne. Vid undersökningen härom erfor man, att hon haft det yttrande, att en svår skuld hvilade på hennes sinne och att hon sannolikt en gång kom att taga lifvet af sig sjelf. Detta hennes yttrande gaf polisen anledning till att efterforska hennes föregående lefnadsförhållanden, och man erfor bland annat, att hon tjent hos en bonde i Valdby, hvilket gaf anledning till den förmodan, att hon möjligen begått mordbrand och att detta föranledt hennes ut Dock fanns det icke någon annan den ringaste anledning, som kunde gifva styrka åt denna misstanke. Då man i Valdby efterspanade de personer, med hvilka hon varit bekant, hände det att man fick ett fotografiporträtt af henne. Då polisen var öfvertygad att hon icke fanns i Köpenhamn, så förmodade man att hon rest tillbaka till Sverge, och för några dagar sedan kom öfver till Malmö en polisofficiant i afsigt att taga reda på henne. Med biträde af en at polisens tjenstemän härstädes besöktes under loppet af flera dagar sådana ställen, på hvilka man kunde förmoda att hon skulle ha bekanta, och man förevisade öfverallt fotografiporträttet. Slutligen träffades en person, hvilken kände igen henne på porträttet och upplyste att hon befann sig på Twedöra, der hon var biträde på en restauration. Efter anmälan hos konungens befallningshafvande förordnades kronolänsmannen i orten att undersöka förhållandet, och hon träffades mycket riktigt på den uppgifna restaurationen samt erkände genast att hon begått nämnde mordbrand samt att hon deröfver kände en sådan ånger, att hon hade ämnat angifva sig sjelf och önskade att lida sitt straff. Sedan denna bekännelse var gjord, blef hon inforslad till Malmö och instäld till kansliförhör. Vid detta lemnade hon de upplysningar, att hon var född i Borreby församling i Malmöhus län år 1842, att hennes föräldrar ännu lefde såsom husmansfolk i Borreby och voro välfrejdade personer, liksom hennes tre syskon; att hon förut haft tjenst i Barsebäcks socken, hvarifrån hon flyttat till Land, der hon tjenat 112 år hos öfverstelöjtnant af Petersens och sedan ett halft år hos handlanden Zickerman. Derefter hade hon år 1864 begifvit sig till Danmark och erhållit tjenst hos gårdmannen Anders Nielsen i Valdby, der hon ades i 11 månader, hvarefter hon kom till snickaremästare Ree i Köpenhamn, der hon qvarstannade, till dess hon efter förgiftni oket afvikit ur tjensten. Hon hade då bi g hit öfver och besökt först sina föräldrar på några dagar, samt sedermera kommit till Malmö och hos skräddaren Malmbergs hustru, boende vid Ostindiefararegatan, fått tillfällig anställning och medföljt henne till Twedöra. Beträffande de uppgifna förbrytelserna rkände hon stölden, och i afseende å forgiftningsket uppgaf hon, att hon fattat agg till Rees uttinioåriga svärmoder, som visat sig hård emot henne, och som hon derföre beslutat taga afdaga, och för åstadkommande deraf hade hon i en uppstagen kopp kaffe lagt ett pulver, som begagnades att polera jernkakelugnar med, men Rees hustru hade i stället kommit att dricka kaffet samt blifvit deraf hårdt sjuk. Rörande branden i Valdby erkände hon, att hon kl. 1,10 på aftonen den 21 Juli sistl. år med en påtänd svafvelsticka satt eld i en mängd halm, upplagd vid sidan af ett mindre halmtäckt hus, hvilket uppbrunnit och hvarifrån elden spridt sig öfver nästan hela byn. Denna bekännelse afgaf hon under synbar ånger samt uppgaf, att hon efter illgerningen städse varit plågad af samvetsqval. Oaktadt upprepade frågor kunde hon icke förmås att uppgifva någon sannolik bevekelsegrund för mordbranden, utan sade att hon anlagt elden endast af agg till sin husbonde, hvilket likväl synes mindre antagligt, då hon, liksom de ga tjenarne, icke haft att klaga öfver kost eller arbete, utan blott funnit husbonden visa ett ovänligt sätt emot henne. Dels föreföll det äfven besynnerligt, att hon icke anlagt elden uti husbondens hus att hon i flera månader efter brand samme husbonde. Vid den undersökni stäldes i Valdby, hade hon äfven blifvi : men hvarken då eller sedermera hade någon m tanke fallit på henne. IIon förklarade slutligen, att hon plågades af samvetsqval och hade ämnat i alla händelser oför en begifva sig till Danmark för att sjelf angi sin brottslighet. Den danske polisofficianten, som vid förhöret var tillstäd yrkade att Anna Nilsdotter genast måtte få öfverföras till Danmark, men konungens befallningshafvande kunde icke lemna bifall härtill, utan har till Kongl. Maj:t insändt berättelse om förhållandet, jemte hemställan huruvida Anna Nilsdotter får utlemnas till dansk myndighet. I afvaktan på Kongl. Maj:ts beslut har Anna Nilsdotter blifvit insatt å Malmö cellfangelse. AA —