Den 19 Maj. Det bultar på dörren. , Soluppgång — herrlig luft. Det gällde att göra skyndsam toilett och att förse sig med öfverplagg och schalar. Snart voro alltflera af aftonens sällskap samlade på Rigis högsta topp, de flesta omhöljda med filtar, som på håret liknade hästtäcken, ur hotellets förråd. Kölden under natten hade lagt en stark skorpa på snön, så att man vandrade litt öfver densamma. Eftersom man hade god tid och en skarp kall sunnanvind (från Alperna) blåste öfver kullen, var det rätt angenämt att springa fram och åter på snöskaren. Damerna uppbjödos till dans, men det gick ej rätt ra. Åndtligen syntes en klar strimma af polen, dock utan att hafva förebådat sin ankomst genom någon glans öfver de högsta topparna. Man stod sjelf nog högt att få emottaga det första morgonljuset. I den mån det klara himlaljuset uppsteg, skingrade sig dimmorna. Snöbergens toppar började glänsa. Milslånga slagskuggor lågo från det ena bergets topp öfver till det andras fot. Snart började äfven de lätta molnen nedanför berget att få sin del med af ljuset, ehuru de kastade mörka skuggor öfver de under dem liggande vattenytorna. Åt öster, söder och vester en oändlig kedja af snöberg — åt norr så långt blicken når Schweiz lägland, hvilket, trots dess höjder, dalar och skogar, låg för ögat såsom en vidsträckt mörkgrön slättbygd, hvaremellan sjöarne framblickade. Denna del af utsigten hade en förvånande likhet med en reliefkarta, der vattnen betecknas med spegelglas. Det var verkligen en öfverväldigande anblick, med afseende å den ofantliga rymd, som ögat här omfattade. Fjelfva intrycket af Alpbergen, hvar för sig betraktade, försvagas dock derigenom att allt smälter så tillsammans, att höjder och djup förlora sin betydelse. Den långa alpkedjan utgjorde en enda kam, med skarpa sönderslitna taggar, i hvilka man skulle nödgas se ett naturens vilda raseri, derest ej saken kunde enklare förklaras genom en söndersprickning under jordytans afkylning. Klimatet var dock alltför kallt att medgifva den frusna lekamens odödliga ande att nedsjunka i något känslorus. Man ilade fram öfver snödrifvorna och blickade omkring sig till höjderna och djupen. Der låg Arth så nära under: oss, att man tyckte sig kunna nå den lilla byn med ett stenkast — det är dock 2 timmars väg ditned; förvillelsen i afs. å distanserna, som alltid eger rum i dessa trakter, ger vika för andra föreställningar, när man ser husen der nere i dalen framställa sig ej större än de hus, hvarmed barnen bygga sina städer. Vid stranden af den vackra Zugersjön ligger i öfrigt byn Immersee, i hvars närhet man, med en god kikare, upptäcker ett litet kapell; det är Tells kapell, upprest till minne af hans lyckade attentat mot Gessler, hvilken han öfverraskade i den här framgående hålvägen. Midtemot, vid Vierxald-Stättersjön, ligger Kissnacht, hvar(.A. ALS an Öft;ig HHAa43511 PIA