Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1866, sida 1

som sköta militärtjensten jemte sina olika yrken och förrättningar, uppbärande ingen annan lön än dagtraktamente under sin tjenstetid. Såsom undantag härifrån torde dock kunna räknas instruktionsofficerarne, hvilkas hufvudsakliga tid är upptagen af militära förrättningar och hvilka sålunda kunna anses vara män af det militära yrket. Då en ung man (nästan alltid tillhörande den mera bemedlade samhällsklassen), efter det han inträdt i värnepligtsåldern och genomgått första årets rekrytbildning (derifrån dock de som fullständigt genomgått kantonalskolans militärkurs blifva befriade) vill blifva officer, anmäler han sig såsom , officers-aspirant, på ett visst vapen, hos kantonalmyndigheten. — Nu mäste han först genomgå (såsom gradpasserare) en 6 veckors rekrytskola i kantonens garnison, boende i kasern jemte manskapet, ätande dess mat, deltagande i alla soldatens förrättningar, med särskild hänsyn till det vapen, hvarpå han vill inträda, hvarjemte han öfvas i reglementet, rapportskrifning, m. fl. förrättningar, som tillhöra underofficern. Efter denna prakeiska rekrytbildning hänvisas aspiranten af kantonalmyndigheten till förbundets eentral-officersskola för det vapen, hvarpå den sökande vill ingå. Här möter en inträdesexamen, som för artilleriet och genitrupperna afser goda matematiska kunskaper, m. m., för kavalleriet kännedom om hästen och hans behandling samt för skarpskyttarne något matematik jemte vapenlära. För officers-aspiranterna förutsättes i allmänhet att de varit kadetter vid någon kantonalskola. Förbundets officersskola (centralskolan), som har till ändamål att dana officerare för armbens olika vapen, fördelar sig i en theoretisk kurs och i en tillämpningsskola. Skolan varar i 9 veckor. Den theoretiska kursen omfattar, utom de bestående militärreglementena, alla vapnens taktik, vapenkunskap, skjuttheori, generalstabens olika förrättningar, militärtopografi och teckning, krigshistoria, ridning och fäktning. Tillämpningsskolan, som följer på den theoretiska kursen, afser företrädesvis praktiska öfningar i fält, med såväl enskilta som förenade vapen. — Till den ändan inkallas för de sista 2 å 3 veckorna af skolans kurs trupper af alla vapen, till erforderligt antal, i kasern, läger eller inqvartering. Efter slutad tillämpningsskola samla sig alla instruktörerna, för att rådslå om betygen för aspiranterna. Dessa betyg ingifvas till förbundets militärdepartement, hvilket meddelar dem, vederbörligen verificerade, till kantonernas militära myndigheter. Dessa kunna derefter utnämna de approberade aspiranterna — men endast sådana — till officersplatser af alla vapen i kantonens kontingent-arme. De utnämnde officerarne måste derefter, såsom redan är nämndt, deltaga i ett påföljande ärs rekrytskola med det vapen de tillhöra, hvarjemte särskilta skjutskolor, vid vissa tider, äga rum för officerare och underofficerare. Slutligen utväljer förbundsrådet hvarje år, på militärdepartementets förslag, ett antal stabsofficerare, som hafva att i utandet besöka vapenöfningar eller militära anstalter, med skyldighet att derom afgifva berättelse. Officerare i edsförbundets stab kunna ock anmäla sig att för ängre tid besöka utländska militärskolor, i och för sin militära utbildning. Stabsofficerares deltagande i utländska fälttåg kan utverkas genom förbundsrådets hemedling. Vid sidan af officerskårerna stå instruktörerna, hvilkas daning bestrides af förbundet. Till denna befattning framställa sig ock aspiranter, hvilka, efter aflagda prof, genomgå en instruktionskurs af minst 28 dagar och derefter en repetitionskurs af minst 21 dagar. För blifvande öfverinstruktörer erfordras ytterligare en utbildningskurs af 14 dagar. Förbundet erkänner tre rangklasser för instruktörer: 1. Öfverinstruktör för en eller flera kantoner, med stabs(regements)offcers rang; 2. Instruktionsofficer, med subalternofficers rang, samt 3. Underinstruktör, med underofficers rang. Förbundets instruktörer användas för specialvapnens rekrytskolor. Kantonerna få använda endast sådana instruktörer, som blifvit utbildade och godkända i edsförbundets kurser, och dessa i ingen högre rangklass än deras betyg tillåta. Instruktörerna äro i fredstid icke indelade i armöen, men avancera i samma ordning som officerarne. — De uppbära i vissa kantoner en årlig aflöning, med rätt till pension. Instruktionskåren, som afser hufvudsakligen att bespara tid för de i andra förrättningar sysselsatta officerarne, har dock mött den anmärkning, att de sednare härigenom blifva mindre sjelfständiga, hvadan ock, under allvarsamma förhållanden, officerarne visat sig angelägna att öfvertaga instruktionen. Såsom ett slutligt moment i schweizarens militära utbildning böra nämnas de frivilliga skjutöfningarne inom de derför bildade skytteföreningar, hvilka äro utgrenade öfver hela landet och hvilka hälla årliga skjutfester, de der på samma gång utgöra folkfester, hvartill allmänheten bidrager med rikliga gåfvor för premier, m. m. Till alla dessa öfningar lemna kantoherna, under vissa vilkor, fri anmnunition. Schweizarens af ålder berömda skjutc:; J:AIA IN; I:; m;OanAam ndorhsHon och